- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
109

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Ronald Fangen: Brev från Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV FRÅN NORGE

Men övertygad kan jag inte med bästa vilja
i världen bli. Hade Böjer kunnat se på sin
hjälte med en smula humor, skulle ett nytt
och betydligt fruktbarare perspektiv ha öppnat
sig för honom. Ty är det inte något direkt
komiskt i att denne hjälte, som kommer till
sin hemstad, proppfull av den dummaste
fåfänga, tar emot allas beundran och är
hundraprocentig egocentriker även i sin
storslagna välgörenhet — och skall skilja sig för
att ta itu med det "olevade livet" och
överhuvudtaget tack vare sin blinda
självupp-tagenhet och sj älvförgudning åstadkommer
alla slags olyckor och ofrid —, att han
betraktar den eviga uppfinningen som sin
enda förbrytelse mot världsfreden? Hade han
lyssnat litet mer och bättre till den mästare,
som besöker honom under de sömnlösa
nätterna, så tror jag, att han skulle ha fått ett
annat och litet besvärligare besked.
Maskingevär är avskyvärda saker, och jag erkänner
gärna, att det måste kännas ohyggligt att vara
sysselsatt med att uppfinna dem. Men de är
i varje fall inte någonting annat och mera
än det ohyggliga uttrycket för det långt
ohyggligare sinnestillstånd, som uppfyller
uppfinnaren. Och han må aldrig så mycket sänka
sina mordiska uppfinningar på havets
botten — så länge han själv är en fara för ali
fred och därigenom inte så särskilt skiljer sig
från de flesta av sina medmänniskor, skall
folk nog alltid veta att finna de vapen, med
vilka de kan slåss och föra krig. Hans offer
är inte ett offer utan en kompensation. Den
bittra stolthet, med vilken han går i döden, är
uteslutande komisk. Och tanken på den
korsfäste i förbindelse med honom är närmast
blasfemisk. Hade Kristus gått i döden purken
och förorättad, skulle ingen människa längre
ha kommit ihåg hans död — än mindre ha
upplevat dom och upprättelse vid hans kors.
En förorättad egocentriker har det
otvivelaktigt besvärligt, och man kan känna med-

känsla med honom, men han har ingenting att
ge människorna varken genom sitt liv eller
sin död av det skälet att han är det mest
förtappade och instängda av allt — nämligen en
förorättad egocentriker.

Men hur man än ser på Boj ers bok — den
ger en något att tänka på, den kan inte läsas
med likgiltighet.

4.

Gabriel Scott har skrivit en bok, som har
blivit mycket såld och åtskilligt populär,
"Skipper Terkelsens levnedsløp" (Gyldendal).

Det är skepparen själv som har ordet, och
diktaren är mer än villig att nedskriva hans
berättelser och pratsamma åsikter om allt
mellan himmel och jord. Vi har på norska
ett ord som heter "skipperskjøn", och det
vill väl säga ungefär en åsikt som inte är så
alldeles säkert underbyggd, men som i stället
är dess tvärsäkrare i utformningen. Skipper
Terkelsen vanhedrar inte ordet. Han har
alltid sitt skipperskjøn i ordning. Och han
berättar en massa ibland roliga, ibland ganska
tråkiga saker, men hela tiden med ett tonfall,
som upplyser oss om att härmed är nu det
definitiva och avgörande sagt. Han lider av
den innerliga självförälskelsens typiska
tal-trängdhet, han tjatar och pratar, tjatar och
pratar. Han är som alla självupptagna
människor med liten horisont mästare i att bli
förbittrad och tillägga folk de sämsta motiv,
han är en sladderkvarn av rang och dömer
andra, så det osar om det, dessutom är han
grälsjuk och ondskefull —- men i sin egen
fantasi har han endast de fel, som man skall
dra på munnen åt — överseende och med
underförstådd beundran: denne skeppar
Terkelsen, denne skeppar Terkelsen — säga vad
man vill, men han är i alla fall en praktkarl,
en Tiktig bjässe . . .

Skepparen tycker inte om de kristna, och
det behöver ingen lång förklaring. Det har

109

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free