- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
112

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Ronald Fangen: Brev från Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RONALD FANGEN

honom. Just hans värnlöshet är hans värn.
Hans bördor kommer att för honom själv
betyda, att han är utvald. Han måste
underkasta sig sina upplevelsers och intrycks
skoningslösa kraft, men just därför erfar han
"utkorelsens förfärliga och gränslösa storhet".
Han är stolt. "Detta att han kanske var en
’utkorad’ utvidgade någonting i hans väsen
men gav honom samtidigt en känsla av heligt
och obönhörligt ansvar, som gjorde honom
liten och ödmjuk."

Detta är det centrala motivet i
Christiansens roman, och han belyser det i en
människoskildring som saknar raffinemang och
glans men är bottenäkta och ofta starkt
gripande. Ingenting i denna berättelse om ett
konstnärskynnes födelse är sett och skildrat
utifrån. Diktaren har identifierat sig med
denne pojke, ser med hans ögon, reagerar med
hans nerver, tänker hans tankar och brottas
med hans problem. Mer autentisk kunde
skildringen inte vara. Hur litet de yttre tingen
egentligen betyder, märker man, när
Christiansen plötsligt följer sin hjälte in i en av de
avgörande psykologiska upplevelserna och
erfarenheterna; anledningen är nästan alltid
obetydlig, men ändå gäller det livet, det blir
skred i medvetandet, livet frånvrides sina
hemligheter, måste uppenbara sitt djupa
sammanhang. Då pojken förstår och förklarar sig
villig att taga och bära sitt ansvar för vad
som sker, sin meddelaktighet i andras öden,
i glädje och kärlek, i orättfärdighet och
nöd — då vet vi, att en verklig konstnär
födes — inte en artist, inte en tusenkonstnär,
inte en paradoxälskare, utan en av de få som
har skymtat enheten i mångfalden, evigheten
i det flyktiga, en av dem som "hungrar och
törstar efter rättfärdighet", som aldrig skall
låta sig avspisas och aldrig försöka avspisa
andra med någonting mindre än helt och äkta
liv. Han är utvald, ty han "är av sanningen".

En sådan skildring säger mycket om sin

diktare. Det är kanske inte någon
lättillgänglig, brett populär roman Christiansen har
skrivit, men den skall skapa en stor
tacksamhet hos många läsare. Det är en väsentlig
bok — och hur många böcker kan man säga
det om?

Det är inte svårt att se dess fel: den är för
stor. Det finns åtskilliga upprepningar och
därmed partier, som man läser med en viss
otålighet — och man tänker med sorg, att om
den hade varit mer koncentrerad, hundra
sidor kortare, skulle den i alla avseenden ha
varit en första klassens roman, en bestående
bok. Då skulle man bland annat ha sluppit
de rätt avhandlingsmässiga partier, där den
intima anknytningen mellan idéer och
sinnestillstånd och levande och konkret
människoskildring nästan försvinner.

Men "Livet og drømmen"’ skall hävda sig
i norsk litteratur även med sina fel. Orsaken
är enkel: den är skriven av en verklig diktare.

Även Sigurd Hoel har gett ut en ny roman,
"Fjorten dager før frostnettene" (Gyldendal).

Den skildrar en läkare som upptäcker
detsamma som Boj ers uppfinnare: han har så
mycket olevat liv, som han måste hämta
upp. Detta upptäcker han precis på sin
fyrtioårsdag, som inträffar på sommaren. Och
därmed börjar han inhämta, vad han
försummat.

Det vill säga: det är egentligen sitt
förflutna han är på jakt efter — han som så
många andra av litteraturens moderna hjältar.
Han har i sin outsägligt fattiga ungdom
verkligen älskat en kvinna. Det var då han som
bondestudent vandrade omkring i Oslo,
utpinad, osäker och utestängd. Allting var
fattigt, naket och brutalt, och just därför blir
minnet av denna första verkliga kärlek så
fyllt av sötma och så saligt. Vad kunde det
inte ha blivit av den kärleken? För
fyrtio-åringen ser det ut, som om just i det
förhållandet alla hans lyckomöjligheter skulle

112

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free