Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 / 113 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Ronald Fangen: Brev från Norge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ligga i frö, allt det han själv och hans liv
verkligen skulle ha blivit ligger bundet där.
Ty deras förhållande blev avbrutet. Den
brutala, otäcka verkligheten bröt in i form av en
djävulsk pensionatsvärdinna — ack, dessa
pensionatsvärdinnor, vad har de inte på sitt
samvete, och vad måste de inte genomgå i
litteraturen! — som överraskade dem i en
alltför intim situation och slet dem från
varandra. Sedan dess har de inte sett varandra.
Och skulden är hans. Han orkade inte.
Någonting hade gått sönder.

De avsnitt som skildrar detta, läkarens
studenttid och första kärlek, är enligt min
mening det bästa i Hoels bok. I dem lever
en ångest, som är äkta, en fruktbar oro, en
längtan efter öppet liv, efter förlösning för
allt det i mannens personlighet, som karriär,
kutym, banalitet och fusk har förstört.

Det är alltså detta han är på jakt efter. Han
har ätit middag ensam på sin fyrtioårsdag och
i ren distraktion inmundigat åtskillig alkohol.
Så går han ut från hotellet och inbillar sig
plötsligt, att han ser sin ungdoms älskade.
Hon försvinner för honom, men han letar
henne, söker runt hela staden. Naturligtvis
förgäves. Sedan kommer han att tänka på att
även för henne ligger det ett långt stycke liv
mellan den gången och nu. Det skulle
antagligen bli hemskt, om han träffade henne. Att
jaga efter det förflutna är att jaga efter
någonting som oavbrutet har varit statt i
förvandling, som inte mer existerar.

SlGURD HOEL

Hoels läkare är också snart på jakt efter
mer påtagliga ting än det förflutna. Nämligen
efter en ung flicka, som han träffar, och med
vilken han snabbt inleder ett förhållande. Nu
berättas det, att dessa två människor njuter
sin lycka, som inte är oblandad, några
sommardygn vid kusten. Därefter försvinner hon
med en mystisk brist på motivering. Sedan
kommer en stor scen mellan läkaren och en
man som heter Ramstad, ett slags
psykoanalysens demon, som talar idel orakelord, och
vars hemlighet ligger väl begravd i hans
alkoholiserade tillstånd. Så har hustrun upptäckt
förhållandet, och det blir till en uppgörelse,
som är skildrad raffinerat och med stor
stilistisk bravur. Därefter sker ingenting annat än
att läkaren går tillbaka till sitt gamla liv
igen, han begriper, att hans jakt efter förflutet
och nutid, lycka och olevat liv, har gett det
magrast tänkbara utbyte, men är fast besluten
att så uselt som det har gått för honom skall
det i varje fall inte gå med hans barn, de skall
bli frigjorda, stolta, förlösta.

Man skall vara blind och döv för att inte
förstå, att det är många aktuellt påträngande
saker Hoel har velat få uttryck för i denna
bok. Men lika visst är det, att han har varit
hämmad. Bakom sin yttre klarhet döljer boken
mycken inre oklarhet. En kritiker har sagt,
att detta utan jämförelse är Hoels bästa bok.
Det är verkligen en förolämpning mot hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>