Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Ragnar Svanström: Den tyska republikens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA REPUBLIKENS FALL
Man är författaren tacksam för denna
förklaring. Den är i varje fall ärlig och
uppriktig. Faktum är emellertid, att det råder en
till en början smått överraskande skillnad
mellan förordets ödmjuka bekännelse och
tonen i hans framställning. Jag har icke
kunnat finna, att han sin relativistiska
grundsyn till trots på en enda viktigare punkt svävat
på målet, när det gällt att fälla omdömen.
Sedan han väl en gång naglat fast sina
grundtankar och ledande synpunkter, drar han ut
konsekvenserna med osviklig, ja, med något
av triumferande säkerhet. Han är klar, skarp
och tveklös. Man får närmast det intrycket,
att han efter att väl ha fått upp farten
givit sin inspiration och sin intuition friia
tyglar, värjt sig mot frestelsen att hejda sig,
detta för att icke tappa tråden, att icke
nedslås, att icke hopplöst förirra sig i den
snårskog, som han ville utforska och kartlägga.
Det må emellertid framhållas, att hans
framställning kännetecknas av en viss, mycket
påfallande begränsning. Clark har, soin han
själv säger, velat ge en politisk studie, det vill
säga han vill förtälja den tyska republikens i
snävaste bemärkelse politiska historia. Följden
är den, att han exempelvis utelämnat de
ekonomiska faktorerna. Detta är givetvis en — det
bör påpekas medveten — brist. Värre är, att
han faktiskt också utelämnat de mänskliga
faktorerna. Vad Clark skrivit, är nämligen icke
det tyska folkets utan de tyska
yrkespolitikernas politiska historia under decenniet närmast
efter världskriget. Han vet allt eller i varje
fall förbluffande mycket om det spännande
intrigspel, vilket utvecklade sig kring
Hindenburg och Hitler, Stresemann, Streicher och
Strasser, men han har ingenting att förtälja
om vad männen i ledet, på gatan och på fälten
tänkte och kände i kritiska situationer och
under stormiga perioder. Man får av Clarks
framställning snarast det intrycket, att den
tyske borgaren och proletären under ifråga-
varande år ingenting annat gjorde än
förlorade sina pengar, sitt jobb och sin tro, att
han svalt och frös, att han ställde sig i kö för
att avge sin röst vid de otaliga val, som
förordnades från ovan, och att han slutade med
att springa gatlopp för att rädda sig undan
kommunisters, nazisters och polismäns
kulsprutor. Underlåtenheten att taga hänsyn till
stämningar och tillstånd bland den stora
massan och deras inverkan på den politiska
situationen, benägenheten att se Tysklands
öde såsom helt bestämt av en handfull mer
eller mindre durkdrivna politiska
kondot-tiärers bedrifter måste naturligtvis göra tavlan
både ofullständig och bristfällig. Så till
exempel är det utan vidare klart, att skär man av
Hitler från hans väljarskaror och ser man
honom endast i hans intriganta kamp i
salonger och konferensrum mot lika
intriganta medtävlare om makten, så måste han
komma i en högst ofördelaktig och orättvist
ofördelaktig dager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
