Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 / 131 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Peter Quennell: Brev från London

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"A Handful of Dust". Personligen anser jag,
så förtjust jag än var i hans tidigare böcker,
"Edmund Campion" för en välkommen
avvikelse. Den är nämligen briljant skriven, så
när som på några väl tydliga reminiscenser
från Lytton Strachey här och där, och den
dogmatiska och kontroversiella sidan av
berättelsen handhas, ehuru den katolska synpunkten
överallt gör sig gällande, synnerligen skickligt.

Det var oundvikligt, att Waugh skulle
erhålla flera epigoner. De flesta av dessa ha
försvunnit lika hastigt som de kommo. Men
det är ett exemplar av den postwaughska
skolan, som man kallat den, soin tycks vara
bestämt att utvecklas för sig självt. Jag syftar
på Anthony Powell, vilkens nya roman,
"Agents and Patients", just utkommit. Boken
vädjar, det är sant, till ett jämförelsevis
begränsat skikt av den läsande allmänheten.
Det är en roman-à-clef eller i varje fall något
ganska snarlikt, och den skildrar den högre
bohemens skumma gärningar, det liv, som
föres av panka ungdomar och kvinnor, som
fuska med konst, ha magra inkomster men
dyrbara svagheter, höga aspirationer men
elastisk moral. Jag föreställer mig, att den
sortens miljö, som så grymt porträtteras i
"Agents and Patients", kunde påträffas i
vilken större europeisk stad som helst. Men det
är något speciellt brittiskt i Powells satir.
Den härstammar i rätt nedstigande led från
så traditionella källor som Fielding, Smollett,
Sterne och Dickens, med en släng av Ronald
Firbank för att intrycket skall vara
fullständigt.

WYNDHAM LEWIS Självporträtt.

Till sist en fråga, som samtidigt är ett litet
beklagande. Vad har det blivit av Wyndham
Lewis, denne förbittrade profet, som började
sin kampanj i den våldsamma men stimu-
lerande tidskriften Blast, en produkt av de
avlägsna vorticistdagarna[1], och som fortsatt
sitt anfall på samtida tänkande, sedvänjor och
litterära vanor i en lång rad av essayer,
satiriska berättelser och sociologiska och
litteraturkritiska arbeten? Det är någonting hos
Wyndham Lewis, som hindrat honom från att
skriva en enda bok, som verkligen gör hans
stora gåvor rättvisa, möjligen då med
undantag för hans roande tidiga roman "Tarr". För
övrigt är hans verk diffust och kaotiskt,
upplyst här och var av lysande småobservationer.
Han är en av gåtorna i samtida litteratur —
nästan en stor man — ett genie manqué.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>