Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
i handlingen. Denna beskriver för cirka
fyrtionde gången hur ung kärlek segrar över
missförstånd och släktfejder. Scenen är rural
England, närmare bestämt det ärorika
Car-modygodset i Rudge-in-the-Vale, där det
sekelgamla lugnet stores av ett amerikanskt
bovpars manipulationer. Wodehouses bovar äro
regelbundet av amerikansk härkomst, och det
vittnar högt om hans förmåga att parodiera
utan att förarga, att han ändå undgått att
stöta sig med sin stora amerikanska publik.
Hans visa och vänliga blick lyckas urskilja
det hjälplösa och rörande till och med hos
en gangster. Bovarnas misslyckade försök att
stjäla konstgalleriet på Carmody Hall skildras
nästan gripande och med äkta medlidande.
De enda människor, som kunna få Wodehouse
att skärpa rösten, äro de övermodigt
framgångsrika, de bortskämda och ogenerösa. Han
är och förblir de betrycktas och enfaldigas
vän, och på sitt lilla sätt har han gjort mera
för att utbreda den kristna kärleksläran än
hyllmetrar av uppbyggelselitteratur.
En översättning av en Wodehousebok kan
aldrig bli detsamma som originalet. Man
måste göra klart för sig att författarens charm
till sjuttiofem procent ligger förborgad i hans
stil. Denna stil, som pendlar mellan
gravallvarlig retorik och drastisk komik, är i sin
konstfullhet oöversättlig. I varje fall lämpar
den sig ej för ordagrann översättning, den
måste så gott det nu går transponeras. Vi äga
på svenska ingen motsvarighet till exempel
till den engelska överklasslang, som florerar
så rikt i Wodehouses dialoger. Inte heller går
det att överflytta författarens talrika poetiska
allusioner, som ge stilen dess kultur. En
Wodehouseöversättning måste tyvärr bli blott
en ofullkomlig version. Men så stark är i
allmänhet den komiska ådran i dessa böcker, att
den bryter sig fram även genom dylika
språkliga naturhinder. De senaste svenska
Wode-houseöversättningarnas framgång visar, att
författaren även här i landet blivit något
av en nationell humorist. Översättningen av
"Pengar till skänks" håller gott måttet, även
om den inte präglas av någon större
kon-genialitet. Ett dråpligt misstag kan antecknas.
En ung dåraktig man vitsar i en
affärsdiskussion, som rör sig om oljans förträfflighet som
bränsle, på ett yttrande, som, fortfarande lika
dåraktigt, tillskrives Gladstone, men som i
verkligheten härstammar från Bamum: "You
can fool some of the people ali the time, and
you can fool ali the people some of the time,
but you can’t fool ali the people ali the
time" genom att utbyta ordet fool (z= lura I
mot det likaljudande ordet fuel (= bränsle).
Meningen, som knappast kunde ha hoppats
på att bli medtagen i den svenska
översättningen, lyder där: "Man kan förse ett fåtal
med bränsle för ali framtid, och man kan
förse alla med bränsle under en kortare tid,
men man kan inte förse alla med bränsle för
ali framtid." Ronnie Fish, som har att uttala
detta visdomsord, har städse visat en
klädsam blygsamhet beträffande sin andliga
utrustning, men nu torde han ha anledning att
protestera. Georg Svensson
Monumental
historieskrivning
ELI HECKSCHER: Sveriges ekonomiska
historia från Gustav Vasa. Första boken.
Bonniers. 15:—.
De väldige herrar med skri och med dån
slå riken och byar omkull.
Tyst bygga dem bonden och hans son,
som så uti blodbestänkt mull.
Eli Heckscher har valt dessa välkända rader
till motto för sitt stora verk om Sveriges
ekonomiska historia. Och han har kunnat göra
det med en berättigad känsla av att citatet på
visst sätt betecknar en nyhet som
programförklaring för svensk historieskrivning. Denna
har länge visat sig mera villig att lystra till
en annan Geijerparoll av helt olika innebörd:
Sveriges historia är dess konungars. Det
brukar framhållas som ett utmärkande drag
för vår hävdateckning, att den vida ensidigare
än till exempel våra nordiska grannländers
varit inriktad på staten och dess funktioner,
utrikespolitiken, krigen, kampen om makten
i riket, den centrala förvaltningen. Företeelsen
är kanske icke så svår att förklara. Den är väl
närmast ett i och för sig naturligt uttryck för
strävandet att slå vakt om landets stolta
storpolitiska traditioner. Men det kan inte hjälpas,
att förkärleken för alla dessa Haupt- und
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
