Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Han pastischerar Strindberg med samma
frejdighet som han tar upp H. G. Wells’ mantel
och i en på "Tidmaskinens" idé grundad
novell ger ett perspektiv över framtidens
civilisation. Herr Collin, som alltjämt handskas
vårdslöst med nästans egendom, är knepig och
elegant på sitt distingerat oförskämda sätt.
Miljön är frank-hellersk: London, Paris,
Belgrad, Monte Carlo och — Stockholm. Man får
allt vad man väntar av boken och lite till,
även om den inte tillhör författarens allra
bästa alster. Nils Bohman
CARL ZUCKMAYER: En kärlekshistoria.
Översättning av Hugo Hedendahl. Victor
Petterssons Bokindustri A.-B. 5:—.
Zuckmayers "Eine Liebesgeschichte" är en
litterär miniatyr av det slag, som tyskarna
excellerade i, innan nationalsocialismens
sträva vind blåste undan dylika galanterier.
Det är den gamla, många gånger berättade,
alltid lika sorgliga historien om
gardesofficeren, som förälskade sig i en kvinna, som det
enligt tidens (sjuttonhundratalets Preussen)
begrepp var tillåtet att älska men icke att
äkta. Officerens och världsmannens
pliktkänsla kommer i konflikt med mannens och
älskarens trohet, och slutet kan icke gärna
bli mer än ett för den som icke kan svika
någondera. En sådan conte — lämplig att
skicka med en biljett till en ung dam — bör
helst förses med en touche av tidspastisch, som
mildrar livets grälla färger, och författaren
har gjort det med ett mycket lyckligt handlag.
Man läser den lilla berättelsen med samma
vemodiga och eftersinnande leende som då
man i ett släktarkivs gulnade papper stöter
på en för länge sedan förgäten skandal i
societeten.
Victor Petterssons officin har åstadkommit
just den rätta utstyrseln för en presentbok
i litet format. Typografien är mönstergill
— hur ofta ser man i Sverige ett så vackert
titelblad? —- och Isaac Grünewalds i litografi
reproducerade färgillustrationer ha just den
rätta improvisatoriska gracen och pastelltonen.
Lägger man därtill att översättaren fint
bevakat originalets tidston, så kan man säga
att Zuckmayers raffinerade bagatell
sannerligen inte förlorat på att klädas i svensk
dräkt. Georg Svensson
KRISTMANN GUDMUNDSSON: Den blå
kusten. Översättning av Åke Lindström.
Schildt. 5: 50.
Det är mångt och mycket i Kristmarin
Gudmundssons nya bok, som påminner om den
förra året översatta "Livets morgon". Miljön
— den karga isländska kusten med sin fattiga
befolkning — är densamma, och figurerna gå
delvis igen, om också under andra namn och
förklädnader. Här är den föräldralöse pojken,
Hakon Laxdal, huvudpersonen och en mycket
sympatisk sådan i sin orubbliga tillförsikt till
egen förmåga, sitt frejdiga mod och sin nästan
tjurskalliga vilja till att bli någonting stort
och märkvärdigt. Kring honom och hans
spirande, barnsligt omedvetna kärlek till den
lungsiktiga Eialin står det i början en hög
och klar rymd. Man antecknar med nöje att
författaren lärt sig nyansera tonerna i sitt
landskapsmåleri och kommit ifrån det:
enformigt blåvioletta som han förut varit
förälskad i. Så småningom tappar man
emellertid intresset för det hela, det blir en smula
tjatigt och hänger löst ihop. Episoden med
den sköna och syndiga frun hör hemma i
enklare novellmagasin, och när författaren anser
sig behöva påpeka det hjältemodiga i att
Hakon går ner i skansen och gör sig fin just
innan fartyget, som han tagit hyra på för
vinterfisket, ska till att slås sönder mot en
klippudde, kan man inte låta bli att undra,
vad han egentligen tror om den läsande
allmänhetens intelligens. "Livets morgon"
vittnade om kraftigare tag, även om han inte
heller där lodade några djupare själsliga
avgrunder, och än lär det dröja innan man kan
sälla sin röst till den kör som enligt reklamen
vill göra Kristmann Gudmundsson till en
stjärna av första ordningen. Thure Nyman
MARY BORDEN: Judarnas konung.
Hökerbergs. 5: 75.
Mary Borden har redan presenterats på
svenska med en parafras på de bibliska
berättelserna om Jungfru Maria. Hon
framställde där det historiska händelseförloppet
med bred episk kraft, samtidigt som hon
uppvisade en betydande psykologisk förmåga,
som gjorde teckningen av Marias gestalt
vacker och trovärdig. Nu föreligger i
översättning ett nvtt arbete av henne, även det med
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
