- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
174

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Anna Lenah Elgström: Svart parnass. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de vita i en vrede, vilken raserade inte bara
missbruken utan också det mesta som dock
skapats i konstruktiv riktning för att
genomföra rättvisare och bättre förhållanden de
bägge raserna emellan. Efter år 1876 funnos
inga radikala republikanska nordstatselement,
men inte heller några färgade kvar i de
lagstiftande församlingarna, ens i de sista stater,
där de senare genom sin majoritet hittills
lyckats stå emot den vita kontrarevolutionen.
År 1890 antogo flera av sydstaterna
ytterligare den så kallade "farfarslagen", vilken
från utövandet av rösträtt uteslöt alla, vilkas
förfäder inte åtnjutit sådan före år 1866.
Denna lag förklarades år 1915 oförenlig
med konstitutionen. Men då hade ju hävden
redan slutgiltigt berövat de svarta allt det
inflytande på Söderns offentliga liv och alla
de medborgerliga rättigheter för vilka
nordstatsidealisterna och deras bästa egna män
kämpat och lidit.

*



Det vore orättvist att endast dröja vid
negerledningens dåliga sidor och misstag under de
år, som nordstaternas trupper gåvo den
makten i Södern; det var dock den, vilken med
Nordens hjälp etablerade Söderns första
folkskolor, den som sökte genomföra
ålderdomspensioneringen och stävja tendensen till
jordmonopol. Villervallan i Södern under de sista
åren av sextiotalet och de första åren av
sjuttiotalet får heller inte blanda bort för oss
det faktum att under ytan försiggick dock en
ostörd och jämn process av återväxt och
sammanjämkning.

Otaliga av de färgade hade använt sin
nya frihet till att ändra sina namn och ge
sig i väg från de plantager där de varit
slavar. Mer än 20 000 negrer invandrade
till exempel till staden Washington under en
enda sommar, år 1865. De större städernas
marknader översvämmades av färgad
arbetskraft, medan samtidigt fälten i Södern lågo
för fäfot av brist på brukare och
hungersnöden så småningom begynte visa sitt
spöklika ansikte för allt större skikt av
befolkningen. — Naturligtvis främst för den svarta
delen av densamma, liksom den ju också led
mest av de förhärjande epidemier, vilka
uppstodo i negerkvarteren, då de under dessa år
som svampar sprungo upp ur träskjorden
kring de flesta sydstatsstäder. År 1867
rapporterades exempelvis att i Alabamas norra del
50 000 negrer — mot 10 000 vita — voro
absolut utan existensmedel, medan i
Charleston år 1869 460 färgade barn dogo mot 184
vita — och så vidare i samma stil!

Så småningom lyckades de svarta att, med
hjälp av The Freed-Men’s Bureau, vilken
kongressen samt ett antal nordstatsfilantroper
etablerat i Södern, finna sig själva och sin
nya plats i ett samhälle, som, fast det
ingalunda blivit vad de drömt om under
befrielsekriget, dock så småningom förmådde sig att
ge dem en liten vrå. — Nota bene, om de
förhöllo sig tysta, oförargliga och lydaktiga!

Allt flera färgade etablerade sig som de
vitas torpare, arrendatorer och lantarbetare
eller som hantverkare av något slag. De
begynte skaffa sig de första grunderna till
bildning och till att uppbygga egna
organisationer, skolor och kyrkor. Överhuvudtaget
visade de en brinnande iver att skaffa sig
kunskaper, historier om "pickaninnies" och
farfäder, lärande sig läsa ur en och samma
abcbok, smälte många varma hjärtan i Norden
och kommo många goda krafter därifrån att
lämna de färgade sin hjälp, då de så
småningom försökte upprätta yrkesskolor och
colleges för de av rasen, vars gåvor drevo
dem framåt mot större fält än de, varmed
Södern alltjämt ansåg att de borde låta sig
nöja.

Ty trots alla de restriktioner vilka åter
trängde dem ned till pariakasten, kunde de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free