- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
178

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Anna Lenah Elgström: Svart parnass. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

företeelser på ett så spontant och naivt sätt,
att det oupphörligt bringar oss i minnet andra
mera utvecklade folks medeltidsballader, med
vilka blues ha ett egendomligt släkttycke.
W. F. Calverton säger till exempel om detta
i sin bok "The Liberation of American
Literature": "Under det rytmschemat i ’the blues’
ofta är mindre originellt och sinnrikt än det
man finner i de gamla europeiska balladerna,
äro refrängerna dock inte mindre effektiva,
och de enkla, träffande, helt korta
beskrivningarna ofta lika fina i ’the blues’ som i
kulturfolkens ballader."

I många av "the blues" intresserar just
framför allt beskrivningarnas primitiva men
instinktivt poetiska skönhet, såsom vi till
exempel sett i "St. Louis Blue" eller påträffa
i en rad som denna, tagen på måfå ur en
annan kärleksvisa:

Min man har tänder som ett fyrtorn ut till sjös.
Och när han skrattar spelar ljuset på hans tös.


Vissa blues stå emellertid spirituals rätt
nära — eller rättare sagt vissa av de svartas
andliga sånger ligga på gränsen till blues’
rytm- och stämningskaraktär, som till
exempel i den underbart vackra sång, vilken kan
betecknas än som en spiritual, än som en blue:

I know moon-ripe, I know star-rise
        I lay dis body down.
I walk in de moonlight, I walk in the starlight
        To lay dis body down.
I walk in de graveyard, I walk throo de graveyard
        To lay dis body down.
I lie in de grave an’ stretch out my arms,
        I lay dis body down.
I go to de jedgment in the evenin’ of the day
        When I lay dis body down.
An’ my soul an’ your soul will meet in de day
        When I lay dis body down.


Med rätta säger den första samlaren av
de färgades sånger, Thomas Wentworth
Higginson, att "sällan har väl, sedan människan
först kom till jorden för att leva och lida,
hennes djupa längtan efter frid fått ett mera
rörande uttryck än i orden: ’I lie in de grave
an’ stretch out my arms.’"

"The blues" har ett mycket stort
emotionellt register, vilket ju inte är underligt
i fråga om en ras med ett så oerhört skiftande
lynne; inga kunna väl vara mer vilt
uppspelta än aframerikanare och inga heller
djupare sorgsna och nedtryckta. Känsloskalan
och den lika skiftande uttrycksrikedomen stiga
ur de färgades livliga inbillning, som under
transitionstidens första skede ännu var ganska
otvingad av konvenans och tradition. I en
blue om döden sjunger till exempel dess
okände negerförfattare om dödens järnvägståg
— som för med sig fattiga och rika, gamla
och unga — där en vit antagligen högtidligen
skulle använt uttrycket "Charons båt". Frågan
är dock, om inte läsaren får ett mycket
djupare intryck av livets förgänglighet genom det
konstlösa, ständigt upprepade omkvädet:

Samma tåg, samma tåg....


*



Stämningen i "the blues" är genomgående
mindre reflekterande och filosofisk, mera
primitivt vild än i spirituals; de färgades
etiska och socialmoraliska ståndpunkt sjönk
då den gamla religiösa sammanhållningen
under slavtiden efterträddes av
transitionstidens oroliga individualism. Amerikanska
historiker bruka klaga över den anda av
våldsamt emotionell, rentav erotiskt betonad
tygellöshet, som utmärkte negrernas fria
kyrkosamfund och gjorde gudstjänsterna inom dem
till orgier, vilka den vita omgivningen
motsåg med chockerad ovilja och fruktan. En
av de vildaste yttringarna av den första
frihetstidens korrumperade religiositet var
"the shout-songs". Dessa sånger voro en sorts
kvasireligiös och halvbarbarisk kvarleva från
primitiva afrikanska danser kring
avgudabilder, vilka så småningom omsatts till ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free