Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Per Meurling: Traven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER MEURLING
TRAVEN
De medeltida konstnärer, som högt uppe
över jordens yta under ett oändligt, tålmodigt
arbete smyckade de stora katedralerna med
heliga bilder äro namnlösa. Inte så mycket
som en initial röjer, vilka dessa ödmjuka
hantverkare voro, som så outtröttligt verkade
med sin mejsel, under det att livet brann ut
i deras ådror, ryggen kröktes och hår och
skägg grånade.
Homeros är ett tomt namn. Sju forntida
städer stredo om äran att ha sett honom födas.
En hel litteratur av synnerligen olikartat slag
tillskrevs honom utan någon nämnvärd
psykologisk urskillning. Men den man, som i
odödliga verser besjöng de joniska riddarnas fria
och stolta, gudalika liv, har inte testamenterat
ens så mycket som sitt födelseår åt
eftervärldens professorer. Vem var han? När levde
han? Satt hän ärad och pyntad och stämde
upp sitt kväde vid en furstes taffel? Eller
drog han fattig som den störtade kung
Oidipus omkring med utstungna ögon på de långa
vägarna vid en flickas hand och tog upp sin
sång på de stora gårdarna, tacksam även för
en ringa gåva, en bit bröd och en bädd för
natten? Det är meningslöst att fråga, ty han
har försvunnit tillsammans med en livlig
härskara av goda sångare, som föredrogo verser
om striderna vid Troja, i urtidens töcken utan
att ett ögonblick ana, att sena tiders barn
skulle disputera till något för hans begrepp
så ofattbart som doktorsgraden på hans
hexametrar.
Det finns emellertid en stor, modern
diktare, som är lika grym mot de lärde eller,
noga betänkt, ännu grymmare, eftersom han
utan tvivel känner till dessa medmänniskors
djupa behov av födelseårtal, uppgifter om
föräldrar och älskarinnor, skolunderbyggnad
och levnadsöden, vikt i badet, matsmältning
och komplex och ändå inte unnar dem detta
värdefulla bidrag till deras litterära vetande.
Det finns, ehuru det onekligen låter otroligt,
en stor, samtida diktare, som döljer sitt
personliga liv lika fullständigt som de medeltida
hantverkare, som en gång arbetade högt uppe
på katedralerna och nu försvunnit för länge
sedan utan att lämna efter sig ens så mycket
som en initial.
Det enda diktaren i fråga utlämnat är en
pseudonym, som älskas och rådbråkas på
sexton språk: B. Traven. Det är, så när som på
numren på några postfack i Mexiko, allt. Intet
födelseår, inga föräldrar, ingen nationalitet,
intet porträtt, inga betyg, inte ens ett
kärleksbrev. Det är egentligen förfärligt ur den
individualistiska, borgerliga kulturens
synpunkt. Men det hänger samman med diktarens
livsåskådning.
"Varje människa är pliktig att tjäna
mänskligheten efter bästa kraft och förmåga för att
lätta människornas liv och skänka dem glädje
och rikta deras tankar mot stora mål", skriver
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
