- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
186

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Per Meurling: Traven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PER MEU RLIN G

det erkännande de förtjäna. Återstår: den
ljuvliga, heliga längtan efter älskarinnan.
"Här bekräftas den älskade kvinnans
obetalbara värde", skriver han. "Det veta
konst-närinnorna också och de göra ingen
hemlighet därav." Berättelsen utmynnar i en
fantastiskt fängslande skildring av en jättelik
kodrift över prärien. Moln av flugor följa den
långsamt framvältrande hjorden, i luften hålla
gamarna, färdiga att kasta sig över djur, som
inte orka med, och runtomkring rida
driv-karlarna på sina hästar. Överallt liv, liv. Man
får lust att sjunga och jubla, sitter med vid
lägerelden om kvällen, ängslas när korna
skola över den stora floden och drager en
lättnadens suck, när allt är över.

Om "Bomullsplockarna" närmast är ett
storartat panorama över mexikanskt arbetsliv
och mexikanska lösarbetare, så är "Sierra
Madres skatt" närmast ett försök att fånga
vissa andra sidor i detta gåtfulla land,
äventyrarnas och guldgrävarnas tillvaro uppe i
bergen och de mexikanska rövarhanden. Boken,
som skildrar, hur den enskilde, som förbannar
jakten efter guldet, själv dukar under för
denna jakt och hur guldtörsten demoraliserar
dem, som gripas av den, kulminerar i en
ohyggligt dramatisk beskrivning av ett
banditöverfall på ett tåg. "In tyrannos" satte
Schiller som motto på "Die Räuber". Det är
tydligen Travens mening, att dessa rövarband,
som alltid äro kvar efter någon misslyckad
revolution, äro oklara förtrupper till en
socialistisk rörelse i Mexiko. Men först då de
feodala förhållandena nedbrutits, bönderna
frigjorts från torvan, landet industrialiserats och
de breda lagren i form av industriarbetarklass
blivit medvetna om sina gemensamma
intressen och om sin makt som den drivande kraften
i vinande remmar och hjul kan den
individualistiska oppositionen ersättas av den
kollektiva, rövarandan av en målmedveten
arbetarrörelse.

Om de lidanden, under vilka
industrialiseringen ägt rum i Mexiko handlar Travens
roman "Vita rosen".

Det är historien om, hur den indianske
godsägaren don Hacintos vägrar sälja sitt
fäderneärvda gods till ett amerikanskt
oljebolag. Inga övertalningsförsök hjälpa. Då
skänker agenten indianen ett par hästar och
erbjuder honom som gengåva en resa till San
Francisco. Enligt uråldrig indiansk sedvänja
är det en dödlig förolämpning att vägra
mottaga en gengåva och det skulle inte falla don
Hacintos in att förolämpa en gäst. Han reser
alltså intet ont anande åstad, men under resan
överköres han med berått mod av en bil med
några av bolagets samvetslösa underhuggare i.
De högsta cheferna veta naturligtvis ingenting
om. Affären Rosa Blanca är emellertid ordnad.

I gripande ordalag skildras det
patriarka-liska förhållandet mellan herre och tjänare
på gården, detta förhållande, som
obarmhärtigt sönderbrytes, när oljetornen skjuta upp
ur marken och indianerna förvandlas till
industriarbetare, och i dramatiska scener
kontrasterar författaren indianens och de
amerikanska affärsmännens kultur. Vid ett
tillfälle radar agenten upp guldhög efter
guldhög på bordet för att fresta don Hacintos.
Men denne går helt lugnt och ställer sig i
dörren till sin hacienda. Där på gården ser han
ett gammalt kärrhjul ligga i ett hörn. Det har
alltid legat där. Där har hans farfar, hans far
och han själv suttit med sin älskade om
kvällarna i ungdomens vår.

"Hacintos’ äldsta pojke, Domingo, satt
numera ofta ensam och världsfrånvarande på
hjulet och skar då och då in små märken, som
han, fadern, nog observerat. Han visste också,
vem flickan var.

Vad han emellertid visste bäst, det var, att
det där kärrhjulet fortfarande skulle ligga där,
när han en dag blev kallad hädan. Ty hjulet
var inte någon livlös bit väderbitet gammalt

186

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free