Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Per Meurling: Traven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER MEU RLIN G
ligheter i fråga om skönhet och godhet. Och
själv vill han inte, denne store berättare, vara
mera än en vanlig fattig och enkel människa,
en kamrat, som arbetar på att frigöra
mänskligheten från fördomar och elände. Han är en
anonym röst ur en stor, anonym klass, som
skall införliva hans verk med
världslitteraturen.
I en scen i "Diktatur" säljes en indian, som
i hastigt mod, uppeggad av brännvin, begått
ett dråp, av statens sekreterare hänsynslöst
till ett bolag, som hugger mahogny i bergen.
Dessa analfabetiska kontraktsarbetare äro,
alldeles som kulierna på Sumatras
gummiplan-tager hos Madelon Lulofs, så gott som
livegna. De återvända aldrig till sin by. Hustrun,
en smutsig indiankvinna, håller upp sitt barn,
men mannen föres åstad som ett nötkreatur,
som ledes till slakt. Det är den ena polen
i Travens sista böcker. Den andra polen är
indiankommunen i dess ursprungliga frid.
"Byn fick i mer än två års tid reda sig utan
sekreterare. Därför förmultnade också dörren
till fängelset. På tjänsterummet i cabildon,
där bordet stod med sin bläckflaska och sitt
pennskaft, som hade en rostig, avbruten
stålpenna, och sin hög av förordningar, som
handlade om indianernas välfärd och
bildning, brast taket så småningom sönder. Då
indianerna inte brydde sig om att laga taket,
förföll det allt mer och mer. Telefonledningen
var i ordning. Även apparaten i
tjänsterummet, såvida den inte skadats av det nedfallande
taket, tycktes vara i brukbart skick. Men det
var ingen som gjorde sig besvär med att
telefonera. Trots detta förblev solen stående på
himlen. Trots detta växte majsen på fälten.
Trots detta födde de indianska kvinnorna
barn och åter barn åt sina män. Männen i byn
klarade sig bra själva. Inte en enda av dem
kom någonsin på den tanken att byn i själva
verket befann sig i ett mycket bekymmersamt
läge, då det inte fanns någon sekreterare, som
kunde skickas dit för att regera. Ingen av dem
tänkte för ett ögonblick på att världen skulle
gå under och mänskligheten dö ut, därför att
det inte fanns någon, som regerade. Därför
föll det aldrig någon in, varken hövdingen
eller någon av männen i rådet, att skicka ett
underdånigt bud till guvernören eller jefe
politicon för att vördsamt erinra herrarna om,
att det inte fanns någon sekreterare i byn och
att byn till följd därav saknade varje
förbindelse med den höga regeringen. Geronimo,
som nu var hövding i byn, sade en dag, när
männen rådgjorde om hur kommunjorden
skulle fördelas bland de nya familjerna:
— Jag skulle helst se, att regeringen
glömde bort oss för alltid. Jag har talat,
bröder och vänner."
Det är i en kort facit en modern
rous-seauans uppskattning av den härskande
västerländska civilisationen och hans ödmjuka
inställning till den mästerliga
regeringskonst, som lyckliggör den vita världen.
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
