Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Henning Kehler: Brev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
BREV FRÅN DANMARK
När skall man använda ordet litteratur, och
när skall man säga poesi? Jag brukar säga
poesi, när jag menar det i den litterära
produktionen som inte — nästan från födseln —
är makulatur.
Poesien är inte ensidigt bunden till
litteraturen. Det fanns poesi, innan det fanns
litteratur — och det finns massor av litteratur, som
inte har det ringaste med poesi att göra.
Även efter boktryckarkonstens uppfinning
har det funnits stora diktare, vilkas
litterära ambitioner det varit skralt beställt med.
William Shakespeare till exempel. Efter allt
att döma var han mer orolig för att
konkurrerande teaterdirektörer skulle knycka hans
skådespel (efter principen: röva det rövade!)
än för att hans verk och namn skulle
tillintetgöras och sjunka ned i den djupaste glömska.
Det är otroligt, att han tänkte på att
efterlämna ett lika stort namn i litteraturen som
Aiskylos eller Virgilius! Saken är den, att
på Shakespeares tid fanns det ännu inte
någonting som hette världslitteratur och världsrykte.
Och Nobelpriset i litteratur var inte förutsett.
Det är kritikerns uppgift att skriva om
poesien — inte om litteraturen. Detta för att
förklara (men inte ursäkta), att jag denna
gång börjar med att beröra några skådespel.
Två av de fyra, som skall omtalas, föreligger
för övrigt i bokform och är alltså
legitimerade som litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
