- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
207

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Henning Kehler: Brev från Danmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte längre kan säga: Herre, jag tror, hjälp
min otro! därför att han alis inte tror mera.
Han måste absolut — och det är inte en
paradox utan en perversitet — göra honom stark
och brinnande i otron, en bekännande ateist,
en människa, som med visshet och myndighet
förklarar för sina överordnade, biskopen och
prosten: Det finns ingen Gud! Men därmed
är prästens sannolikhet offrad! Vi tror inte
på att en människa, som har så bestämda
åsikter om otron, handlar så i förhållande till
andra människor, till sin församling, till sin
prästgärning som skådespelet visar. Den präst,
som Kaj Munk visar oss, är inte viss på sig
själv och på sanningen, han är tvärtom oviss
och tvivlande. Och därför är det en sofistisk
förfalskning av det dramatiskt givna i pjäsen
att spela ut honom i den stora — och utmärkt
skrivna — scenen med biskopen och prosten
som en heroisk förnekare och ateist.

illustration placeholder
KAJ MUNK


Men det finns värre fel än så i pjäsen. Den
tuberkulöse prästen är förälskad i sin bäste
väns hustru och hon i honom. Det talas om
dem — men i samtalet med biskopen och
prosten avvisar prästen skvallret. Biskopen
och alla vi, som är den fjärde väggen, tror,
att deras förälskelse är oskyldig: det har inte
varit någonting dem emellan utom just den
stora kärleken. Det har inte förekommit något
brott. Men Munk vill inte låta det stanna
därvid. I sista akten låter han det skina igenom
— och i teaterprogrammet meddelar han för
att omöjliggöra varje missförstånd — att det
har förekommit en sexuell förbindelse —
naturligtvis! Detta är återigen icke paradoxalt, det
är ett utslag av en outtömlig längtan att
proklamera en pervers moral. Om det nämligen
har förekommit en sexuell förbindelse mellan
prästen och vännens hustrii, så har prästen
ljugit, och då är han en usling inför Gud och
människor; då är också tanken att spela ut
honom som hjälte eller bara som en
människa, som också har rätt, självförintande.
Om prästen har förfört sin stora kärlek eller
låtit förföra sig, så blir pjäsen lögn, grym
lögn, nästan replik för replik, och lögn blir
den stora, utmärkt tänkta och skrivna scenen,,
där hustrun berättar för prästen, att hon
väntar ett barn — som han naturligtvis inte
kan vara far till!

Men detta är ju just, vad han kan vara,
inte som en konsekvens av pjäsens dramatiska
idé utan i överensstämmelse med Kaj Munks
sofistiska kommentar.

Sista akten (det är sex) är pjäsens
svagaste och nästan nog för att förstöra
alltsammans. Och vad hjälper det då, att där
finns ett par scener, som är utmärkt bra,
bättre, mer dramatiska och poetiska på samma
gång än vad de andra som skriver för teatern
är i stånd att prestera?

Kaj Munks "Kærlighed" är inte en ny pjäs;
han har haft den liggande i många år. Han
har inte velat utsända den i bokform. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free