Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 3. Mars 1936
- Henning Kehler: Brev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
varför har han då låtit uppföra den på Det
Kongelige Teater?
*
Anders Olsens politiska satir
"Hansen-Bramslev. Medlem av Folketinget. Folkeligt
Skuespil i fem Akter" väckte åtskilligt
uppseende — både i Köpenhamn, där komedien
uppfördes på Folketeatret, och i Aarhus, där
författaren är redaktör för en liten
middagstidning. Den är inte så kvick som "Topaze",
men små smulor är också bröd, och Anders
Olsens oförskräckta och oförblommerade satir
tar hem sticket hos politiska analfabeter, och
det är de flesta. Fackets utövare tycker, att
han är litet för kräsen — men själva äter de
ju inte heller kaviar, andligt talat alltså.
Det finns åtskilliga bra typer i Anders
Olsens komedi. Hansen-Bramslev själv är inte
den bästa —- han är bara en roll efter recept.
Men hans mor, den gamla Karen Hansen,
änka efter den store demokratiske
ledarpoli-tikern från kampåren, talar med ord, som,
även om de inte alla kommer från hjärtat,
ändå har en obestridlig förmåga att gå till
hjärtat — värmande. Rollen spelades med ali
den inre och yttre myndighet den kräver
av den åttioåriga skådespelerskan Mathilde
Nielsen.
Bland bifigurerna är flera riktigt bra:
Søren Klovgaard, direktör Hauberg,
hembygdsdiktaren Ejnar Mosekær med flera. Men
det unga paret, Jørgen och Lise, som får
varandra på slutet och pengar dessutom, drar
ned Anders Olsens komedi på ett lägre plan.
En man, som inte drar sig för att ställa fram
Jørgen och Lise som representanter för
Danmarks framtid, tillhör sannerligen samma byk
som de personer han riktar sina pisksnärtar
mot.
Soyas politiska revy "Umbabumba" har
en förhistoria. Men det har också ungefär allt
vad den har. Den höll sig nämligen bara
några få dagar på Det Ny Teaters program.
Och ändå hade man — sedan Det Kongelige
Teater hade vägrat att spela revyn — satt
in mycken energi på att få den väl spelad
på Teatret paa Vesterbro. Holger
Gabriel-sen från Det Kongelige Teater hade
iscensatt föreställningen med intelligens och smak;
det hade skrivits frapperande musik av Kaj
Rosenberg. Kjeld Abell hade gjort
förträffliga dekorationer. Direktör Ivar Schmidt hade
själv övertagit en negerkungs roll.
Köpenhamns mest populäre och "eddersimple"
skådespelare, Ib Schønberg, spelade medicinman.
Geniet för en dag, Lis Smed, var
negerprinsessa — med söta knän och svartkrullig peruk.
I huvudrollerna kämpade duktiga
skådespelare med bravur — men förgäves. Soyas
text var för dålig. De som efter
generalrepetitionen gissade, att stycket ändå skulle
gå på grund av den flotta "showen", var för
optimistiska — eller för pessimistiska (det
beror på hur man tar det). Det finns dock
gränser för hur omöjlig och banal texten får
vara, när det är frågan om ett politiskt "spex".
När stycket fallit, försökte Soya i
Ber-lingske Tidende förklara, vad han egentligen
menat med sin satir. Hans artikel var tyvärr
så tråkig, att man inte kunde läsa den till
slut. Men när man läst början och slutet av
den, är man alldeles viss om att ingen orätt
har vederfarits honom. Den mannen är inte
det minsta satiriker. Han är så rädd för att
inte göra alla till lags, att han gör alla arga.
Han har kanske en chans som ledarskribent
i en tidning eller som unitaristpräst.
Soyas "Umbabumba" är en satir över alla
politiska partier, demokratiska och
parlamentariska, liberala och socialistiska, fascistiska
och nazistiska. Och vad han har att säga om
dem, det är detsamma som de alla dagar säger
om varandra. Kan man tänka sig någonting
mera tråkigt eller trist? Men så är "Umba-
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0220.html
