Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 / 211 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Henning Kehler: Brev från Danmark

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Johannes V. Jensens "Dr. Renaults
Fristel-ser". Och jag har beslutat mig att inte gå
närmare in på Johannes Wulffs "Et
Men-neske saar og høster" och Paul la Cours
"Kramer bryder op". Efter närmare
eftertanke inte heller på Peter Tuteins "Sin egen
Fjende" och Agnes Henningsens "Le kun".
Om den sista vill jag inskränka mig till att
säga: det är en av det slags böcker, som
hjälper en att förklara vissa företeelser i
Tyskland, som vi på våra breddgrader inte
omedelbart har så lätt att förstå. Där en Agnes
Henningsen sår, kommer nazism och liknande
rörelser en gång att skörda.

Bland fjolårets danska romaner intar Tom
Smiths "Hvor Oprør avles" en särställning
— inte bara därför att det är den tjockaste,
utan därför att det är den ärelystnaste.
Tom Smith har tidigare utsänt en utmärkt
bra novellsamling, "Finmark", som alis inte
blev uppskattad efter förtjänst. Han har
denna gång spänt ut sin duk till en
jättebild — en stor roman med en stormande
handling, som är utförd mot en väldig
bakgrund: livet och människorna i den finska
skärgården vid tiden för det stora kriget. Det
kan inte döljas, att Tom Smith har förlyft sig
på uppgiften; hans avsikter belönas
uppenbarligen inte alltid med de effekter, han har
siktat till. Men så som romanen nu föreligger,
avtvingar den ändå både intresse och respekt.
Det är värdefullt, att det finns några, som
inte är belåtna med mindre än vad Tom
Smith har försökt med i sin roman, även om
det är tragiskt, att de bringar sig själva på
fall genom att utmana till jämförelser som är
"over evne".

KARL BJARNHOF

Det bästa i Tom Smiths roman är den
spännande handlingen, men varför har han späckat
den med så många slagsmål och andra
våldsamma uppträden, att läsaren redan på ett
tidigt stadium känner sig alldeles
genompryg-lad? Hjälten i romanen är en ung jätte, som
tycks ha ett förtrollat liv, ty det är tydligen
ingenting som biter på honom. För sin
oför-trutenhets och osårbarhets skull kunde han
gott ha varit hämtad från en av de romaner,
som Don Quijote läste sig snurrig på. Han
har oskyldigt anklagats för förbrytelser, som
andra har begått, men då romanen börjar, har
han flytt från fängelset och dragit sig ut i
skärgården, där han under loppet av få dygn
upplever nästan mera än Odyssevs på
hemresan från Troja på tio år. Han dyker upp
i sin hemtrakt under ett bondeuppror och slår
av klart och rent misstag ihjäl en
poliskonstapel — krossar honom genom att slunga
honom mot en vägg. Den döde har både
hustru och oförsörjda barn. På så sätt avlar
den orättfärdighet, som har begåtts mot jätten
Toivo Rautanpää, synd och olycka. Toivo, den
oskyldige, måste som skyldig gå i fängelse,
medan hans älskade Hilma nedkommer med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>