Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMERIKANSK PROSA
dikter men kan inte: han är alltför splittrad
i sin känsla. Han övervinner sig själv en kväll
i de prostituerades hus, men det är ett
nederlag mer än en seger, en själwåldtäkt. Den så
betydelsefulla första genitalupplevelsen är ett
svårt och ömtåligt problem, framför allt när
spänningen mellan drift och idealbildning är
mycket stark. Bishop har omisskännligt
upplevt problemet och han har återgestaltat det
med kraft, klarsyn och nyansrikedom.
"Act of Darkness" är dock minst av allt
någon avskalad problembok, den är fylld av
minnets rikedom och har en mättad, man
skulle vilja säga konstnärligt vällustig
atmosfär, som föranlett jämförelser med Proust.
Själva stilen är av egenartad verkan med sin
vemodiga accent och sin mjuka men likväl
pregnanta rytm. Vad författaren har att säga
är inte något enkelt och entydigt; det är
själva förnimmelsen i sinnen och nerver och
medvetande under en period av livet han vill
återge; det är de skygga aningar som
förråder sanningen bortom sanningen, de dunkla
symboler som talar till känslan lika direkt
som musiken, han vill fånga.
Det långa rättegångskapitlet är ett
kraftprov i en mera realistisk stil, påminnande om
så olika mästare som Dreiser och Faulkner.
Ur detta kan tala en indignation, som dock
aldrig tar ordet direkt utan underordnar sig
romanens objektivitetskrav.
Vill man räkna med Steinbeck och Bishop
som nya amerikanska författare av betydelse
— ehuru åtminstone ännu inte av första
rangens — faller det sig svårare att ge John
0’Hara samma placering. Han räknas rätt
allmänt som en kommande kraft, men hans
båda böcker hittills övertygar näppeligen om
hans möjligheter. Hans kraft är på något
sätt bunden, han lider av den bland ame-
rikaner så vanliga konstnärliga impotensen,
förefaller det.
Jag har förut skrivit om hans roman
"Appointment in Samarra", en typisk
kallhamrad "drink-and-love-story".
Novellsamlingen "The Doctor’s Son" ändrar inga drag
i hans författaransikte. Det är huvudsakligen
mycket korta historier: en situation, ett par
profiler, konturerna av ett liv. Skrivsättet är
exakt, lite torrt relaterande, detaljerna
sovrade men vardagliga till sin prägel. Det är
riktigt, det är träffande, men det är banalt.
Det är den vanligaste verklighet i den
nyktraste belysning. Allt och alla kretsar kring
samma båda saker: pengar och kärlek.
Antingen saknar man båda och söker skaffa
sig dem, eller också har man det ena men
inte det andra, eller också har man båda men
är otillfredsställd ändå; alla omges av och
försmäktar i en materialismens öken. Känslan
är på något sätt torr och steiil som sand och
det enda som brinner i lemmarna är alkohol.
Titelnovellen är av större omfång än de
övriga och griper en smula fastare tag om
några människor. Den tilldrar sig under
spanska sjukans dagar, en doktor har
insjuknat och skaffat sig en ung vikarie,
doktorns unge son är med och kör bilen, de far
omkring bland sjuka människor så gott som
dygnet runt. Några scener ur de fattiga
invandrarnas levnadsförhållanden är av kraftig
effekt. Den unge läkaren får ett flyktigt
förhållande till en gift kvinna, men det är bara
ett matt försök till en passionshistoria; det
verkar närmast som ett utslag av influensan
hos personerna i fråga.
I likhet med så mycken nutida litterär
realism är John 0’Haras alstring konstnärligt
vingklippt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
