Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Recensioner - Gunnar Beskow: Resa till framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR BESKOW
behov. I tidigare släkten hade individerna lidit
av en nästan oöverkomlig andlig isolering
från varandra. Inte ens älskande och ofta inte
ens genier med särskild insikt i
personligheten hade någonsin en tillnärmelsevis riktig
uppfattning av varandra."
Samhörigheten var starkt sexuellt,
panero-tiskt färgad.
"Tillsammans med den forna glädjen åt
fysisk och psykisk kontakt med det motsatta
könet fanns nu ett slags naturligt sublimerad
och inte mindre stark kärlek till de unika
fysiska och psykiska egenskaperna hos alla
slags levande företeelser. Det är svårt för
mindre rikt utrustade naturer att föreställa
sig denna utvidgning av den medfödda
sexual-böjelsen, ty för dem står det inte klart att den
lustbetonade uppskattning vilken till att börja
med främst inriktar sig på det motsatta könet
är den naturliga inställningen till ali
kroppens och andens skönhet hos djur och fåglar
och växter. — Män och kvinnor uppmanades
inte endast att ha så mycket tillfälligt sexuellt
umgänge som de krävde för sin
känsloutveckling, men att överge monogamin även på den
andliga gemenskapens plan. Sålunda var den
dyrbaraste gåva en älskare kunde skänka sin
älskade icke oskuld utan sexuell erfarenhet.
Föreningen, ansågs det, var fullständigare ju
mera varje part kunde bidraga med från
tidigare sexuellt och andligt umgänge med andra.
Men ehuru monogamin som princip inte
omfattades, resulterade den högre arten av
gemenskap i praktiken ofta i livslång samlevnad."
De sista, De Artonde, människorna påminna
starkt om dessa De Andra, endast att de genom
sin telepatiska förmåga drivit sambandet
oändligt mycket längre. Den sociala primärgruppen
är en polygam nittiosexindividersgrupp, hos
vilken ett gruppmedvetande uppflammar, icke
över men i de enskilda medlemmarna, vilka
därvid falla i en sorts inspirerat transtilIstånd,
vari individen utövar sin normala verksamhet
ungefär som en sömngångare, en som hela
tiden är "långt borta". Vid enstaka tillfällen
har på motsvarande sätt ett hela planeten
omspännande släktmedvetande uppstått, vilket
givit oerhörda erfarenheter, emotionella och
intellektuella, vilka visserligen individerna
efteråt endast kunna kvarhålla ytterst
ofullkomligt.
I dessa avsnitt är boken en önskedröm. Men
hos en inspirerad drömmare, en uttryckare av
släktets immanenta idé om vad mänsklighet
kunde vara.
Översättare är Artur Lundkvist, som givit
boken en svensk språkdräkt vilken författaren
— och läsaren — kan vara glad åt. En del
naturvetenskapliga termer äro oriktiga; men om
läsaren märker det gör det ju ingenting, och
märker han det inte gör det heller ingenting;
väsentligheterna beröras nämligen icke därav.
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
