Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Recensioner - Axel Elvin: General Virgins bok - Bo Enander: Från Finlands frihetskamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
komma till: "Kärlek i europeisk mening
existerar icke mellan föräldrar och barn"
(Farago) — "Abessinaren och abessinskan
äro i regeln mycket barnkära samt behandla
barnen väl och med ömhet" (Virgin). Jag
behöver väl inte säga, vilkendera jag tror på!
Svenskarnas insatser inom skilda
verksamhetsområden där ute uppmärksammas också
livligt av Virgin, som visar en stark känsla
för den lilla svenska kolonien och även
förevigat kronprinsparets besök i ett kapitel, som
dock förefaller väl detaljrikt beträffande yttre
arrangemang och festligheter.
Som jag förut framhållit, förstår man, att
Virgin i sin bok inte talat om allt eller ens
det viktigaste av det han vet om Abessinien,
men man vill gärna respektera hans
tystlåtenhet. Hans bok förtjänar det erkännandet, att
den är skriven av en man, som dokumenterar
sig inte endast som militär expert utan också
som en sympatisk människa och god
iakttagare. Axel Elvin
Från Finlands
frihetskamp
ERKKI RÄIKKÖNEN: Pehr Evind
Svin-hufvuds upplevelser under Finlands
själv-ständighetskamp. Hökerbergs. 10:—.
Litteraturen om Finlands väg till
självständighet och frihet flödar ständigt lika rik.
Memoarer, biografier och översiktsarbeten
rörande denna händelserika och dramatiska
epok i Finlands historia bilda aktningsvärda
inslag i bokfloden på andra sidan Östersjön.
Även för rikssvenska läsare skänker denna
litteratur ofta mycket av intresse. Detta beror
inte endast på att den behandlar det viktigaste
kapitlet av vårt gamla broderlands hävder.
Det sammanhänger naturligtvis med den
omständigheten, att utvecklingen i Finland under
åren 1917—18 på det djupaste ingrep även
i vårt eget lands öde.
Då vi tyvärr alltjämt äro i avsaknad av en
officiell svensk framställning av vår regerings
politik under denna tid, så har den rikhaltiga
finländska litteraturen på detta område hittills
kommit att fylla en betydelsefull lucka i vårt
historiska vetande. Det beklagliga är blott, att
det härigenom kastas en ensidig belysning av
ministären Edén—Brantings Finlandspolitik.
Av olika skäl ha nämligen de finländare, som
togo aktiv del i kampen för sitt lands frihet,
kommit att få en starkt kritisk inställning till
den svenska regeringens politik. Ovanstående
arbete utgör i detta fall intet undantag.
Emellertid präglas författarens uttalanden
om den svenska politiken av en moderation
och försiktighet, som är värt allt erkännande
och som bildar en slående kontrast till de
rikssvenska kritikastrar, som myndigt sätta sig
till doms över Sveriges utrikespolitik under
världskrigsåren. I själva verket är Räikkönens
arbete en av de roligaste och mest fängslande
böcker, som skrivits om Finlands frihetskamp.
Det är egentligen endast mot titeln, som en
berättigad anmärkning kan göras. Arbetet
berör nämligen endast i mindre utsträckning
Svinhufvuds dramatiska upplevelser under
åren 1917—18 och är i stället en uttömmande
och klargörande skildring av Finlands
politiska historia under denna tid. Naturligtvis är
Svinhufvud en av förgrundsgestalterna, men
man kan knappast säga, att han dominerar
framställningen.
Av särskilt värde är den teckning, som ges av
storstrejken i november 1917 och det ödesdigra
inflytande denna fick på de följande
månadernas lantdagsförhandlingar. Författaren låter
inte endast den lagliga regeringens män avge
sina vittnesbörd, även det revolterande
socialistpartiets ledare, Männer, Tokoi och Gylling,
få göra sig hörda. Särskilt intressanta äro de
upplysningar, som ges om de försök till
samförstånd, som gjordes ännu så sent, att
upprorets utbrott endast hängde på timmar. Ännu
den 19 januari föreslog sålunda Tokoi för
lantdagens borgerlige talman, att man skulle
försöka få till stånd en koalitionsregering av
sju socialister och sex borgerliga. Då senaten
följande dag skulle diskutera detta förslag,
visade det sig emellertid, att socialistledarna
inte längre voro anträffbara. Därmed var
tärningen kastad och inbördeskriget ett
ofrånkomligt faktum.
Under de upprörda dagar som sedan
närmast följde framstår otvivelaktigt Svinhufvud
som den samlande kraften inom den del av
Finlands regering, som inte lyckades und-
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
