- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
254

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Anders Österling: Att äga böcker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANDERS ÖSTERLING

herre som kom på besök i min enkla
gymnasistlya och i förbigående tittade på
bokhyllorna.

— Det är ingenting, sade jag förläget. Det
är helt magert och primitivt.

Han tog en överblick, pekade i förbigående
på Przybyszewskis "Totenmesse" och svarade
ironiskt:

— Nå, magert, det må ju vara — men
primitivt ?

Han hade nog rätt. Det var icke rätta ordet.

III.

1 det tysta vindsrum i Äppelviken, där
jag nu skriver ner detta, har jag böcker på
alla håll, så långt utrymmet räcker. Det räcker
för övrigt icke alis, och redan den svårigheten
skulle för länge sedan ha hejdat min
förvärvslust. Men jag har dessutom i åtta års tid
tjänstgjort i Lunds Universitetsbibliotek, och
till de insikter som därunder kommit på min
lott hör också den, att det är tämligen
hopplöst att sträva efter något slags fullständighet,
ifall man icke begränsar sig till ytterligt
speciella fack. I princip kan jag heller icke tycka
annat än att det är långt mera praktiskt att
anlita offentliga bibliotek för den som har
böckerna till arbetsverktyg. Denna förnuftiga
princip är likväl icke lätt att följa, och därför
är också jag omgiven av böcker i större
utsträckning än jag strängt taget behöver.

Det finns däribland icke många dyrgripar,
men det finns naturligtvis ett och annat som
är trevligt att ha. I min egenskap av skåning
samlar jag gärna sådant som rör min provins.
På väggen har jag en femtonhundratalskarta
över det danska väldet, där man ser skeppen
segla i Öresund och kan läsa de gamla skånska
ortnamnen i sirlig skrift; nere i hörnet
avbildas Kronborgs slott, som var min
hälsingborgska barndoms första halvmedvetna
skönhetsintryck. När det nu gäller att redovisa ett
och annat, har jag vidare Nicolovius’ folklivs-

skildring från Skytts härad i ett exemplar,
som författaren själv ägt; det är fuktfläckigt
men bär hans egenhändiga namnteckning.
Boken är en skänk av Sten Selander.
Naturligtvis har jag också Bruzelius’ lika
förträffliga bok om Ingelstads härad i första
upplagan. Klinghammers "Skånskt
dialektlexikon" från 1840 är icke så vanligt i den
separata formen med eget omslag. Man hittar
där lustiga ord som till exempel mög, vilket
betyder gödsel eller smuts och kan få sådana
sammansättningar som mögbonnavöjn, vilket
betyder gödselvagn; men tyvärr har den gode
Klinghammer uteglömt ordet mögtocke, vilket
betecknar en tupp som håller till på
gödselhögen och dessutom har varit ett av skånska
språkets mest dräpande invektiv. Men jag får
ju icke förlora mig i detaljer. "Skånes flora"
av Areschoug hör till favoritböckerna; det
doftar av sommar mellan dess blad, och
kanske hittar jag där en pressad växt, en Dianthus
arenarius från kullarna vid Haväng. Jag har
också Otto Wallgrens vackra litografialbum
"Skånska allmogens klädedrägter" med text
av Hjorward. Med särskild ömhet betraktar
jag ett exemplar av Ola Hanssons "Notturno"
i det gråa originalklotbandet. Det bär
författarens dedikation till Ernst Ahlgren. När
Ola Hansson läste Ernst Ahlgrens första saker,
var han ju övertygad om att de voro skrivna
av en manlig kollega. Vid tidpunkten för
"Notturnos" utgivande år 1885 kände han
helt säkert Viktoria Benedictsson, men sin
diktbok skänkte han till Ernst Ahlgren. För
att nu fortsätta med den skånska gruppen
sätter jag också pris på att äga Hans Larssons
"’Hemmabyarna" med en tillägnan, som säger
att detta är "det första exemplaret av denna
bok". Det hänger så samman, att Hans
Larsson, som här framträdde i en för honom ny
genre, av någon anledning kände sig en smula
tveksam inför berättardebuten och bad mig
läsa manuskriptet, som ännu var en hemlig-

254

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free