- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
255

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Anders Österling: Att äga böcker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATT ÄGA BÖCKER

het. Det var någon gång på vintern 1915. Jag
behöver icke säga, att jag kände mig hedrad
av förtroendet och att jag efter läsningen blott
kunde lyckönska upphovsmannen till ett verk
av denna rang. De kritiska påpekanden som
kunde ha något fog för sig, hade för övrigt
redan gjorts i marginalen av Hans Larssons
maka. Jag minns, att de voro mycket kloka
och träffsäkra.

Av A. U. Bååth har jag de tidiga, kraftiga
samlingarna och dessutom hans "Dikter i
urval", som jag fick "med sommarhälsning"
från författaren 1910. Emil Kleens och Axel
Wallengrens böcker gömmer jag också; den
senares "Boheme och idyll" hör som
utstyrsel till det mest pauvra och blåfrusna jag
har sett. Då och då läskar jag mig med Axel
Ebbes "Rijm og Rodevelske", som innehåller
mästerstycken av skånsk dialektkonst. Ebbe
gav ut boken på eget förlag, och jag minns
hur han berättade om en recensent som bad
om friexemplar och avspisades med följande
förklaring: Enligt beräkning funnos i landet
femhundrafemtioelva recensenter, boken var
tryckt i femhundra exemplar, och alltså måste
femtioelva recensenter i varje fall bli lidande.
"Ni är en av dessa!"

IV.

På Quai Voltaire i Paris eller kanske på
Quai Conti såg jag en gång ett litet
antikvariat, vars interiör från golv till tak var
beklädd med små volymer i kalvskinn och
marokäng. Där inne rådde en varm,
gyllen-brun dager, den gamle ägaren satt som i ett
förnämt schatull, och man kunde icke tro
annat än att det skulle skära honom i hjärtat,
om han nödgades bryta den sköna symmetrien
på hyllorna och oroa det fint lagrade dammet.
Han såg ut som en trollgubbe, vakande bland
sina skatter; han skulle kunna sitta där i
evighet, medan hans kranium långsamt gulnade
lill elfenben.

Men troligast är väl, att amerikanerna för
länge sedan plundrat hans lager. Marknaden
har förändrats, och heller icke på de parisiska
kajerna lär man numera kunna göra samma
fynd som förr i världen. För min egen del
har jag i varje fall försummat de tillfällen
som kunnat erbjuda sig under vårpromenader
längs Seinen 1907—1908. Jag köpte i stället
modern fransk vitterhet, övervägande poesi,
och av symbolisterna har jag därför en
kollektion i tidiga upplagor. Francis Jammes och
Henri de Régnier hörde till mina speciella
favoriter. Av Stendhals skrifter har jag det
väsentliga; jag studerade honom rätt flitigt
under en period och skrev också en liten
avhandling om hans förhållande till Italien.
Men de franska klassikerna har jag annars
icke i sådana upplagor, som skulle ha klätt
butiken vid Quai Voltaire. Ett undantag utgör
möjligen bröderna Cramers "Collection
com-plette" av Voltaire 1757, som ju dock måste
kompletteras med det myckna han skrev under
de återstående tjuguett åren av sin levnad.
Jag har också en upplaga av Helvétius’
"De 1’Esprit" från 1759. Volymen har tillhört
Anders Lidbeck och J. E. Rietz, vilken senare
i en anteckning försäkrar, att det är fråga om
ett exemplar av originalupplagan som brändes
av bödeln. Uppgiften är såtillvida oriktig som
originalet utkom 1758 och bränningen ägde
rum året efter; däremot har säkerligen även
denna andra upplaga fått följa med på bålet.
Om jag tillägger en värdig upplaga av
Montesquieu från An IV de la République och en
"Corinne ou lTtalie" i tre koketta band från
1817, madame de Staëls dödsår, har jag
nämnt det lilla som här finns att nämna.

Nej, då innehåller italienska samlingen
bättre saker. Jag har under årens lopp skaffat
mig en del vackra prov på gammal
italiensk boktryckarkonst, för mig på samma
gång suvenirer från soliga resor. Det har sitt
behag att kunna plocka fram en rokokoupp-

255

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free