Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Anders Österling: Att äga böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS ÖSTERLING
laga av Tassos "Aminta" och återkalla minnet
av en gata i Florens eller Rom, där boken
köptes, medan ett orkestrion spelade i högan
sky — en festlig, sensuell melodi som gick
rakt in i bröstet och nu förenar sig med
herdekörens smältande ordmusik:
0 bella età dell’oro
non già perchè di latte
se n’corse il fiume, e stillö mele il bosco–-
Det mest representativa numret är nog
Valgresiupplagan av "Orlando Furioso" från
1556, smyckad med träsnitt som tillskrivas
Dosso Dossi, en praktfull kvarto i pergament,
hela renässansen i ett band. Av Boccaccio har
jag en så pass sällsynt sak som "Amorosa
Visione" från 1531 med en bild av skalden, där
Kan liknar en skäggig, lagerkrönt Moses, och
dessutom en hos Giunti tryckt "Fiammetta"
från 1524. Guarinis "Pastor fido" i
originalupplagan från 1590 är med sitt klara,
eleganta tryck så njutbar som någon kan begära
av världens första pastorala tragikomedi. Av
Pietro Aretinos ryktbara brev har jag en
Venedigupplaga från 1537. Den första
upplagan av Francesco Redis dityrambdikt "Bacco
in Toscana", Firenze 1685, saknas heller icke;
den består av endast fyrtiosex sidor vers, men
skaldens egen lärda kommentar är så mycket
vidlyftigare. Metastasios samtliga "Opere" i
sexton duodesband från 1783 kunna nämnas
med det förbehållet, att jag aldrig läst dem,
endast ögnat igenom de fina små
gravyrerna. Vincenzo Montis diktsamling från 1801
och Silvio Pellicos tragedi "Francesca da
Rimini" 1818 befinna sig i kollektionen; den
sistnämnda bär en lapp, som anger att den
köpts hos en bokhandlare Mazzoleni i
Bergamo, vilket ju också kan vara betryggande
att veta. Jag tillfogar den stora illustrerade
upplagan av "I promessi sposi" från 1840.
Av Carduccis "Odi barbare" äger jag alla tre
samlingarna i original. Dante förekommer
i flera upplagor, dock ingen bibliografiskt
märklig; jag tycker särskilt om Hoeplis
edi-zione minuscola, som är bekväm att ha i
fickan och trots det nitida trycket behaglig
för ögonen. Av de antika skalderna har jag
bland annat en Catullus från 1554 i
förtjusande format med firman Aldus’ märke,
delfinen och ankaret, ett konstverk i sin art. Men
även i Italien torde den tid vara förbi, då
man kunde göra sådana köp för gott pris.
V.
Kanske har jag någon gång förut berättat
om Henning Bergers väldresserade katt. Den
hette Zeppo, och när ägaren skulle ge mig ett
bevis på djurets underbara intelligens, gick
detta till på så vis, att han med falsettröst
uppmanade Zeppo att peka ut undertecknads
sista bok på hyllan. Zeppo närmade sig hyllan
och lade förebrående sin svarta tass på en tom
plats.
— Där ser du, förklarade Berger, du har
inte skickat mig din sista bok!
Konststycket utfördes tydligen inte för
första gången och gjorde säkert samma
intryck på andra som på mig.
Författare byta böcker, och lever inan
tillräckligt länge, uppstår ju redan därigenom
en ansenlig samling av dedicerade saker från
när och fjärran. Av mina skandinaviska
samtida har jag i flera fall fått mottaga hela
deras produktion, bok efter bok. Ären gå, den
ene blir berömd och den andre bortglömd;
litteraturen är alltid ett fält med många
stupade och få överlevande. Dedikationerna
äro i varje fall ett bevis på
yrkesgemenskapen, där de nu icke uttrycka något mera.
Det hör numera till sällsyntheten, att man
lägger ner omsorg på formuleringen av en
tillägnan; man har icke tid. Jag kan heller
icke påminna mig, alt det står särskilt
märkvärdiga dedikationer i de böcker jag fått
mottaga från vänner. Men jag kände mig stolt
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
