Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Toyohiko Kagawa: Tre dikter i svensk tolkning av Nils Bolander - Jorden är vorden månen lik - Nygifta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
Sedd från en stjärna,
blänker jorden
som månen.
Fuji glänser,
och alperna
glöda i sin prakt.
Jerusalem,
Tokyo,
Londons slumkvarter
och Paris’ undre värld —
allt är skuggor.
Det levande
har lämnat jorden
övergiven.
Det gör uppror
mot att dväljas
i dess styggelse.
Men jorden
virvlar runt
i ångest.
Si, människans synd
är stor
inför hennes Cud.
Hennes värld
är öde.
Hjältars grifter
och skökors gravar
äro bådadera aska,
ja, aska allenast.
Gud har till sist
bragt världen att stelna,
kall som månen.
NYGIFTA
Slösande solsken
över en hydda —
vår lilla hydda —
Där vi stå,
min älskade och jag,
hjärta vid hjärta,
hand i hand.
Som vårens knoppar
svälla tätt tillsamman
så skola vi växa
för alltid och evigt.
Vid havet
stå vi,
min älskade och jag,
hand i hand.
Och våra jublande själar flyga
mot scharlakansskyn,
vinge vid vinge.
Den enda röst som kan locka oss hem
är ropet från de elända som vi lämnat i slummen.
Snart
skola vi slås ned
av världen,
hullet falla av,
benen krossas,
blodet flyta.
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
