Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
land. På det viset kastade House sina kort
alldeles i onödan. Vad borde han då ha gjort?
Millis menar, att House borde ha begagnat
maktspråk, hotat med kraftåtgärder mot de
engelska neutralitetskränkningarna och
överhuvudtaget skytt allt intimare samröre med
den engelska diplomatien. När House 1916
kom till Berlin för tredje och sista gången
hade han redan från början förstört sina
chanser som medlare, menar Millis. House
framstod mer eller mindre som de allierades
agent, och tyskarna trodde honom inte.
Wilson fasthöll i det längsta vid sin tanke
på en fred utan segrare och besegrade. Ännu
i sitt tal till senaten den 22 januari 1917 höll
presidenten fast vid sin tes om "fred utan
seger". Tragiken i president Wilsons liv ligger
i att han själv skulle komma att bidra till
detta programs omintetgörande. Det var ju
genom Förenta staternas deltagande i kriget,
som ententens övermakt blev så stor, att de
allierade kunde diktera freden. I själva verket
insåg Wilson själv vart det barkade hän. En
New York-journalist vid namn Cobb hade ett
samtal med Wilson vid slutet av mars 1917,
alltså några dagar innan Förenta staterna
förklarade Tyskland krig. Presidenten
anförtrodde Cobb att han hade legat vaken natt
efter natt under sökandet efter en utväg att
undgå kriget. "Om vi går med i kriget", lär
president Wilson därvid ha yttrat, "så kommer
vi att tappa huvudet precis som de andra. Vi
kommer att upphöra att efterforska vad som
är ont och vad som är gott." Om Förenta
staterna gick med. i kriget, sade presidenten
vidare, skulle Tyskland bli så fullständigt
besegrat i kriget, att freden skulle bli "en
dikterad fred, en segerherrarnas fred".
Presidenten var ohyggligt klarsynt i den
stunden. Och likväl kunde han inte göra på
annat sätt än han gjorde. Mr Millis håller
före, att Wilson på hösten 1916 försatt sin
stora chans att göra en energisk
medlingsaktion. På västfronten var man trött efter
vårens och sommarens ohyggliga blodsoffer,
och det oinskränkta u-båtskriget hade inte
inletts. Wilsons i sak fullt riktiga
medlingsaktion förfuskades den gången av House och
Page, menar Millis.
Om man skall ta Millis efter orden, menar
han alltså, att Wilson på hösten 1916 skulle
ha kunnat driva fram en "förhandlad"
fredsuppgörelse, om han bara hade haft bättre
med-hjälpare. Men är inte det ett mycket djärvt
antagande? Herrarna som kommer efteråt och
säger, hur den och den borde ha gjort i den
och den situationen, brukar aldrig verka vidare
imponerande. Millis är en förträfflig
författare och en vederhäftig forskare, som med
betydande litterär talang har åskådliggjort en
viktig epok av sitt lands historia. Men han är
inte lycklig i sina efterkloka fingervisningar
åt dåtidens politiker. Hans egen skildring
visar för övrigt med ali önsklig tydlighet,
hur orubbligt ödesbundet den väldiga
tragedien utvecklade sig, när mordverktygen väl
hade kommit riktigt i gång.
I den kampen kunde till sist endast makten
fälla utslaget. Äke Thulstrup
Utländskt boknytt
Deep, Dark Riter av Robert R y 1 e e. Farrar &
Rinehart. New York 1935, $ 2:50.
Denna roman av en debuterande författare har i
Amerika jämförts med’den klassiska negerromanen
"Onkel Toms stuga". Även här är huvudpersonen en
enkel, trohjärtad, primitivt religiös och i anden
ödmjuk neger, som missbrukas av vita, grymma och
brutala överordnade. Och det tycks som om slaveriets
upphävande i realiteten ej skulle betyda så mycket,
så snart de vitas vinningsbegär och sinnliga lustar
stå på spel. Det ligger säkerligen intet orimligt i
denna historia om en stackars negerpredikant som
blir oskyldigt anklagad och dömd för mord, emedan
han ådragit sig sin vite herres misshag, och trots
att en ung kvinnlig advokat sätter hela sitt sociala
anseende på spel genom att försöka få honom
frikänd. Boken bjuder på ypperliga karaktärer, en
dramatisk iscensättning och ett stillsamt, men därför
icke mindre gripande, socialt patos. För de läsare
som icke avskräckas av den åtminstone till att börja
med en smula svårförståeliga negerdialekten
rekommenderas boken varmt.
The Farm at Paranao av Laurence Kirk.
Doubleday, Doran & Co. New York 1935. $ 2: —.
En medelklassflicka från en tråkig engelsk
medel-klasstad blir bjuden på en turistresa till Sydamerika,
där hon träffar en ung man som har en farm inåt
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
