Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Toivo Pekkanen: Människornas vår. Till svenska av Hagar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOIVO PEKKANEN
niskor som passade dem. Det färglösa och
enformiga ljuset varken uppväckte eller eggade
någon längtan eller några drömmar som
kunnat bli farliga för arbetet. De unga
flickorna, inom vilka livet pulserade eldigt
och hett, gjorde emellanåt några försök att
bryta sig ut ur den gråa ringen. De började
ett glatt samtal eller sjöng en visstump, men
deras röster drunknade snart i maskinernas
enformiga dån eller också tog samtalet en
annan gir: mitt i den oskyldiga historien slank
plötsligt en kvick men avskyvärd tvetydighet
in. Ingen tyckte om den men alla skrattade
åt den. Det var ändå bättre än fullständig
slöhet. Aune hade trivts i denna atmosfär lika
bra som alla de andra som var tvungna att
leva i den, men i dag var hon inte sig själv
alla stunder. Det hände henne att hon blev
stående orörlig, medan cellulosaarken flöt
huller om buller kring fötterna på henne.
Hennes sidokamrat hade redan ett par gånger
överrumplat henne i en sädan situation och
förundrad frågat:
— Vad är det med dig, är du inte frisk?
Och sedan kom skiftesmästaren själv fram
till henne.
— Vad nu då, Aune? frågade han med
ett rytande som han vant sig vid under
decenniers liv i dånande maskiners närhet. Hur är
det fatt?
Aune spratt till och stirrade förskräckt på
den robuste mannen med den runda magen,
de ansvullna ögonen och de grå mustascherna.
Hon kände åter svindel men lyckades med en
ansträngning krya till sig och böjde sig ned
över arbetet.
— Tack. det är bra, svarade hon sakta.
Hon arbetade intensivt, redde upp villervallan
och mästaren gick förnöjd sin väg. Han såg att
det inte var som det skulle med flickan och
hade tänkt föreslå att lion skulle ta sig ledigt
för återstoden av dagen, men det fick vara
fftersom flickan själv inte önskade det. Och
åter kröp minuterna langsanit, långsamt fram,
de ville aldrig ta slut. Otaliga förtvivlade
frågor ryckte an. Hur skall det gå med
mig, när Jakob har rest? Kan jag klara
mig ensam? Får jag tillbaka mitt arbete efter
sjukdomen, sà många arbetslösa som det nu
finns? Och vem sköter mitt barn medan jag
arbetar på fabriken? På dessa frågor fanns
intet sådant svar som kunnat lugna henne.
Det var lönlöst att grubbla över dem, men
när de åter ansatte henne, kunde hon inte
heller förjaga dem.
Vid middagstiden upphörde äntligen regnet,
himmeln klarnade, solen tittade fram. Men så
här dags föll strålarna inte rätt in och
därför visste man där inne ingenting om det.
Borta i vrån invid dörren hade mästaren sitt
"kontor" och på glasväggen satt en klocka
som utvisade att tvåslaget äntligen närmade
sig. Långsamt, i små nästan omärkliga ryck
kröp minutvisaren framåt på den vita tavlan.
Nytt skiftesfolk kom in, en och en eller i små
grupper. De förde med sig ett friskt luftdrag
och något av vandringens hurtighet. Nu fick
också det uttråkade förmiddagsskiftet nytt liv,
uppbrottsstämningen verkade elektricerande
på alla. Man hade framför sig en lång afton,
då man gjorde vad man ville, och även om
möjligheterna var ytterst begränsade, hade
man dock rätten att välja och detta ingav
var och en en känsla av befrielse. Borta vid
lavoaren skrattade man redan för full hals.
Man tog ett hastigt farväl av dem som skulle
stanna kvar och så öppnade sig alla portar
i fabriken för skaror av muntra och
upppiggade människor.
Vid inkörseln uppstod ett tag en verklig
trängsel. Solen sken nu så klart att man fick
lov att plira med ögonen efter att hela dagen
ha vistats i halvskymning. Efter en lång period
av uppehållsväder var marken så torr att den
redan sugit i sig förmiddagsregnet, och
häg-garna. rönnarna, björkarna, som växte inne
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
