Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Toivo Pekkanen: Människornas vår. Till svenska av Hagar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M ÄN NI SKOR NA SVÄR
på gårdarna, utsände dofter som spred sig
i den renade luften. Men det oaktat var det
inte sommar på samma sätt som i går.
Stormen som gått över trakten hade efterlämnat
sin egen kyliga, fräna doft som talade om att
sommarens fröjder nalkades sitt slut.
När Aune kom hem lade hon sig strax
raklång på sängen. Hon delade rum med två
andra flickor, men hennes kamrater, som var
anställda vid restaurang, kom inte hem förrän
sent på kvällen. Vanligtvis var dessa stunder,
då hon ensam rådde om rummet, verkliga
högtidsstunder för henne. Hon föreställde sig då
att detta rum var hennes eget hem där hon
gjorde som hon tyckte. Men i dag skänkte
inte ens ensamheten någon tillfredsställelse.
Och matlagningen, som hon annars tyckte så
mycket om, verkade rentav motbjudande. Hon
vilade sig en stund och plockade sedan fram
lite smörgåsmat ur skåpet. Hon satt och
mumsade på sängkanten. När hon var så här
stilla fattades henne egentligen ingenting. Hon
kände ett utomordentligt välbefinnande i sin
kropp, formerna liksom svällde och
avrundades, fylldes av säv som växterna om våren.
När hon suttit en lång stund orörlig hade
hon en känsla av att hon betraktade sin egen
kropp liksom utifrån, som en främmande,
och nästan kunde höra hur vätskorna steg
i ådrorna. Plötsligt skrämde henne detta, så
besynnerligt kändes det, och hon sprang upp.
Ett ögonblick fruktade hon nästan att hennes
tankar skulle förvirras och hon skakade
instinktivt på huvudet ända tills den
obehagliga förnimmelsen upphörde.
Rummets enda fönster vette åt gården, och
fast det var klart väder ute rådde här inne
en blåaktig skymning som gav de från olika
håll hoprafsade möblerna ett egendomligt
formlöst utseende. Hon lade sig åter på
sängen och hoppades få sova ett litet tag.
Och hon somnade verkligen om en stund.
II.
Det var på våren, i april, de träffades första
gången. Jakob var på ett särskilt gott humör
den kvällen, han hade kommit till staden
just då, efter att ha varit i skogsarbete flera
månader. Vädret var milt, himmeln klar och
blå och vattnet porlade i alla smutsiga
rännstenar. Han hade ingen tanke på att denna
bekantskap skulle vara längre än just den
kvällen. De dansade tillsammans och skildes
sent på natten utan att göra upp om något
nytt sammanträffande. Sådant händer ju så
ofta och har ingenting vidare att betyda.
Han var född på landet, det andra i
ordningen av sex barn, som två mindre vetande
mänskliga varelser hade avlat i sitt lilla bo
mitt i dystra skogen. Där fick han växa upp
i djup okunnighet och fattigdom ända tills
han var stor nog att bli vallpojke hos mera
välbärgat folk. Men inom honom bodde en
framåtsträvande anda som inte tillfredsställdes
av att han avancerade från vallhjon till dräng,
och så kom det sig att han en vårdag för
ungefär fyra år sedan uppenbarade sig i
staden. Denna första dag var outplånligt
inristad i hans minne. Männen som gick och
drev nere vid hamnen i väntan på arbete
märkte nämligen att de kunde roa sig
förträffligt på hans bekostnad. De ställde frågor
till honom och brast ut i högljutt skratt var
gång han på sin underliga dialekt uttalade
ett ord på ett sätt som lät alldeles befängt
i deras öron. Han var knappast sexton år
fyllda, gänglig, outvecklad för sin ålder, och
det sved i hans hjärta, men han grät inte.
Arbetsledarna hade just inte något behov av
honom, det fanns folk mer än det behövdes.
De första dagarna var det ingen som såg ät
honom ens. Men så småningom vande de sig
vid hans utseende och en vacker dag kallade
en av dem honom till sig och sade:
— Nå, du kan ju försöka, så får vi se om
du duger något till.
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
