Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Toivo Pekkanen: Människornas vår. Till svenska av Hagar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKORNAS VÅR
i dag. Han såg trött och allvarsam ut och så
snart de hälsat på varandra tog han Aune
under armen och vek in på en stillsam
tvärgata där inte en människa syntes till. De
brukade gå denna väg när de inte hade klart
för sig vart de skulle styra sina steg. Gatan
var inte lång; där den slutade tog en ny gata
vid som inte ens var stenlagd och kantades
av ett fåtal nya trähus. Den vägen kom de
åter in på den slingrande och gropiga
skogsstigen som ledde till dansbanan nere vid
stranden. Jakob var mycket fåordig hela tiden
och hans grepp om hennes arm var
egendomligt kallt och styvt, så tyckte åtminstone Aune.
och innan de nått fram hade leendet
fullständigt försvunnit från hennes läppar. Då Jakob
var sådan vågade hon inte tänka på att yppa
sitt tillstånd för honom. De vandrade
långsamt över gräsplanen nedanför dansbanan,
förbi den lilla restaurangbaracken, bakom
vilken de en gång i våras hade sökt lä, och
nästan ända fram till vattenbrynet, där de
slog sig ned sida vid sida på en sten som
torkat i vinden. Det var nästan alldeles mörkt,
men över havet låg ett egendomligt blygrått
sken som gav hela omnejden en främmande
och spöklik belysning. Från något håll hördes
en motors dova knatter, men så avlägset att
de inte kuride urskilja båten. En svag och
ljum vind blåste, vågorna slog långsamt och
mjukt och kluckande mot stranden. Ute på
redden glimmade ett par lanternor och
ljus-kilen från en fyr blinkade till med jämna
mellanrum. De satt och höll varandra i
handen och stirrade tigande ut över havets
bly-färgade yta. Jakob var ofta sådan och under
lyckliga dagar fäste Aune inget avseende vid
det, men i dag blev det henne småningom
outhärdligt. Medan hon grubblade över sitl
läge tycktes det henne allt svårare att finna
ord att uttrycka saken med. Hennes oro väckte
till slut Jakobs uppmärksamhet. Han vände
sitt ansikte mot henne, lade armen om hennes
rygg och frågade, medan han tryckte henne
närmare intill sig:
— Vad fattas dig?
— Ingenting, svarade Aune, överrumplad
av den plötsliga frågan.
— Verkligen ingenting? Säg sanningen,
var inte rädd!
Jakobs tonfall var ömt och allvarligt. Han
böjde ned sitt huvud för att bättre kunna se
flickans ansikte, och då bröt tårarna
oemotståndligt fram i hennes ögon. Hon gömde
ansiktet i händerna och lutade sig i stilla,
kvävd gråt mot Jakobs bröst. Jakob sade
ingenting på en lång stund, men hans hand
for smekande över hennes rygg och hon
darrade och skälvde som i frossa.
— Gråt inte, sade Jakob slutligen, jag vet
vad det är. Det är ju inte ditt fel. Han tog
henne om hakan och lyfte upp hennes huvud
och såg henne rätt in i ögonen. Jag har redan
gissat det, fortfor han. och vi måste nu tänka
ut vad vi kan göra. Var inte alis rädd. Det
låg ömhet i hans tonfall, men samtidigt också
en främmande, hård klang som skrämde upp
flickan. Hon slutade plötsligt att gråta och
torkade ögonen.
— Vad menar du? frågade hon tveksamt.
Och då Jakob satt orörlig och tyst, böjde hon
sig tätt intill honom och viskade hetsigt: Om
det är det du menar, så var säker på att jag
inte går med på det, vad som än händer så
gör jag det inte. Hellre går jag i sjön.
Jakob svarade inte. Flickan granskade
upprörd och ångestfull hans ansikte och förstod
att det verkligen var just det han hade tänkt
på. Hon lösgjorde hans hand som alltjämt
pressade henne om livet och reste sig, gripen
av fasa. Under de sista åren, då alla hade haft
det så svårt, hade sådant bedrivits allmänt.
Hon kände själv flickor som hade klarat saken
på ett par dagar. Detta hade spritt sig som
en epidemi just bland sådan ungdom som
utan framtidshopp rolöst jagade efter arbete.
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
