Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Toivo Pekkanen: Människornas vår. Till svenska av Hagar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKORNAS VÅR
tänkte hon hela tidén på deras nya
framtidsplaner. Hon var en mycket lyckligare
människa än Jakob och tanken på att de skulle
grunda ett hem uppväckte hos henne stora
förhoppningar. Hon ägde själv en del möbler
som de till en början kunde nöja sig med,
så behövde de inte köpa något nytt. Hon hade
ju aldrig fått ordna sitt hem som hon ville
ha det, tanken på allt detta fyllde henne
därför med glädje. Också ett fattigt hem kan
la «ig olika ut, och hon trodde att hon skulle
kunna ordna sitt hem riktigt nätt. Och mat
visste hon att hon kunde tillreda otroligt
billigt. De skulle klara sig, det rådde inget
tvivel om den saken.
Det var bara Heikkinens namn som alltjämt
sakta gnagde i hennes sinne. Hon kunde inte
förstå att Jakob hade berättat allt för den
främmande mannen. Men ju méra hon tänkte
på Heikkinen, desto lättare gick det att vänja
sig vid honom. Karlfolk hade nu en gång de
mest egendomliga och oväntade infall. När
allt kom omkring var det kanske bäst att
Jakob hade fått idén utifrån. I stunder av
tvivel kunde han också i framtiden finna stöd
och uppmuntran i Heikkinens ord. Heikkinen
var tydligen en mycket förståndig man och att
döma av hans ord stod han på hennes och
barnets sida. När Aune tänkte på detta
föreföll han henne nästan sympatisk, fast hon
samtidigt kände att hon inte skulle kunna se
den mannen i ögonen, om hon blev tvungen
att möta honom ansikte mot ansikte,
Aune visste nu med säkerhet att Jakob var
hennes, men hon tänkte inte längre så
mycket-på honom i egenskap av äkta man. Hon tänkte
på honom som sitt barns far, som den som
skulle skydda hennes barn mot livets faror.
Barnet var nu det förnämsta, det var mer än
hon och Jakob tillsammans. När hon låg i sin
säng stod barnets bild ännu livslevande för
henne, hon slöt den inbillade varelsen i sin
famn och somnade in lyckligare än hon gjort
på länge.
IX.
När Jakob väl hade fattat sitt beslut,
klamrade han sig fast vid det med hela sitt väsen.
Han hade alltid svårt för att tåla oklarhet
i sitt liv, och beslutet blev till sist en stor
lättnad för honom. Han visste nu på pricken
vad han hade att sträva till och vilka
möjligheter han ägde. Det värdefullaste, med
hänsyn till hans välgång, som erfarenheten gett
honom var förmågan att anpassa sig efter
förhållandena. De hyrde ett rum med spis i eu
förort och flyttade Aunes lilla bohag dit. Det
blev lång väg till arbetsplatsen, och för att
hinna i tid och ändå spara busspengarna steg
de ofta upp redan före fem på morgonen.
De vigdes ungefär en månad senare, med
Heikkinen och ett par av Aunes flickvänner
som vittnen, och firade tilldragelsen med en
kaffebjudning i sitt nya hem. En glad
stämning rådde. Heikkinen hade tagit med sig en
grammofon och när sällskapet utökats med
några flickor och ynglingar blev det dans
som pågick hela kvällen. Dagen var en
söndag, dyster och regnig. Medan de dansade
rann vattnet i strömmar utmed det enda lilla
fönstret och grammofonen spelade till
ackompanjemang av vinden som dånade uppe på
taket och i knutarna. Det var över midnatt
när de äntligen kröp i sin säng som var för
trång för två. Tidigt på morgonen, innan ens
den svagaste gryning upplyst den dystra
oktobernatten, traskade de redan på den
uppblötta landsvägen på väg till staden.
Hur noggrant de än försökte reglera sina
inkomster och utgifter kunde det inte hjälpas
att denna händelse förorsakade åtskilliga
oväntade utlägg som de inte varit beredda på.
Då Aune inte hade en enda sparad slant fick
Jakob sätta till allt vad han fått ihop under
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
