Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Artur Lundkvist: Diario de Gran Canaria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
DIARIO
DE GRAN CANARIA
Jag bor vid Las Canteras, en trasig gata
utmed stadens badstrand, på västsidan av
Puerto de la Luz, den med Las Palmas
sammanhängande hamnstaden. Från mitt fönster
kan jag se över till grannön Teneriffa, vars
väldiga vulkankupol Pico de Teide höjer sig
upp bland molnen. Havet susar med
tidvattnet, dånar av nära eller fjärran stormar,
och böljorna rullar in, rullar in; de bryts
mot lavarevet utanför, sjuder och kokar och
ryker som ett mjölkvitt vattenfall. Havet
undergräver murarna och husen: ett stycke
av gatan störtar samman, en husvägg rasar
ner då och då. Kafépaviljongen som stått på
pålar vid stranden är borta, den har spolats
bort och drivit till havs, måhända, och
tidvattnet sköljer in bland de nakna pålarna.
Dyningen slår in över repslagarbanan vid
stranden och repslagarna arbetar med vatten
upp till knäna.
Fiskaren ligger och driver kring revet i sin
båt vid ebbtid, ligger böjd över relingen med
ansiktet i vattnet och genomspejar
under-vattensvärlden. I ena handen håller han
ljustret och plötsligt stöter han till, han får
en rödögd ål som ilsket skär tänder eller en
liten bläckfisk som viftar löjligt med alla sina
långa armar, en levande svart blomma som
girigt suger sig fast vid båtbottnen. När han
kommer i land slår han bläckfisken i klippan
gång på gång, piskar ur den allt dess onda,
svarta liv. tills den ödmjukt krymper ihop
och låter armarna hänga i ett dinglande
knippe.
Flockar av getter drar förbi med
järnping-lande klockor. Deras väldiga, svarta juver
hänger tunga och hindrar deras gång, släpar
nästan i marken och liknar med sina korta,
utspretande spenar sotiga grytor. Getterna har
munkorgar av rostig metalltråd och deras
ögon vilar som gula snigelsnäckor i sina
hålor.
I ett fönster står en liten kamin som ett
miniatyrlokomotiv och bolmar ut svart rök
från sin korta plåtskorsten.
På det platta takets kant står en stolt kalkon
och spänner sig till det yttersta så att
fjädrarna strålar ut och halskråset fylls med blod.
Den tar ett par koketta danssteg åt sidan och
skrapar golvet med vingspetsarna. Den ger till
ett hest skrik — halvt fågelskrik, halvt
hundskall — och då dallrar halskråset som ett
knippe blodiga inälvor. Den svarta
fjäderskruden har ett svagt regnbågsskimmer i
solskenet. Kalkonen är överallt i denna stael
fågeln på murens krön.
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
