Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Sven Stolpe: Mina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINA BÖCKER
ningen! — med täcket övertäckt lampa läste
denna härliga bok, i sin art oöverträffad. Till
mina stora böcker hör också en bok av José
Ortega y Gasset, dock ingen av dem som jag
dragit in i debatten i Sverige utan den lilla
skriften om "Mirabeau" med dess geniala
analys av "den politiska människan", den
enda bok som kunnat ge mig förklaringen till
vad som sker i världen just nu och till
fenomenet Hitler. Den finns, såvitt jag vet, ännu
endast på spanska. Slutligen en bok, som
jag älskar — den franske flygaren Jacques
d’Arnoux’ "Paroles d’un revenant", som jag
översatt till svenska och behandlat i min bok
om omvändelsens psykologi, "Den kristna
falangen". Dessa — alltså huvudsakligen
romanska — böcker ha gripit och präglat
mig. Ingendera gäller, såvitt jag vet, om
någon enda tysk eller engelsk bok.
Till sist: jag skulle göra mitt bibliotek en
orättvisa, om jag inte också nämnde, hur jag
använder det, och hur det ter sig för mig a
— naturligtvis — av förälskelse blinda
ögon.
Jag sköter ingen borgerlig syssla, jag lever
följaktligen i mitt bibliotek. Kanske kan jag
säga, att jag ständigt läser. Jag arbetar inte
många timmar om dagen, men jag ströläser
ständigt, på dygnets alla timmar. På
sommaren är mitt bibliotek svalt och inbjudande,
på vintern — när jag kommer hem från
harjakten eller en bilfärd, två underbara
hobbies — är det varmt och ombonat. Det
skall helst ligga utan takbelysning, med endast
de två bordslamporna tända, värmeelementen
avstängda och en väldig sprakande brasa av
fnösktorra askträn i den öppna spiseln. Jag
är inte beroende av sprit eller tobak — ehuru
jag sporadiskt använder båda — men jag är
beroende av musik. Jag skriver alltid till
musik — naturligtvis från en stor,
neddäin-pad tysk radioapparat. Höjden av sybaritisk
lycka har för mig varit att ännu matt efter
många timmars jakt i en djupsnöad
bergslags-skog med solstänk mellan de tysta träden
komma hem och vid spiselskenet plocka litet
i Lemaitres "Les contemporains", Ortegas
essayer, Söderbloms småskrifter eller Olaf
Bulls dikter. Då får det gärna vara månsken
ute över snön, och när jag öppnar dörren till
altanen, vill jag från andra sidan sjön höra
det jämna surrandet från Guldsmedshyttans
kraftverk och se vattnet glänsa på två sidor
om den udde, där mitt hus ligger. Jag har
i sådana stunder ertappat mig med en känsla,
som annars är mig mycket främmande, och
som jag sällan känt tillsammans med
människornas vargflock — en känsla av
tacksamhet, outredd och odefinierbar men så stark,
att den alldeles tar pusten av mig.
Detta är en enkel skriv- och
biblioteksmänniskas bekännelse. Deri uppmärksamme skall
lätt se, att den i grund och botten ingenting
annat är än en kompensering av alla
skriv-karlars ursinniga och aldrig tillfredsställda
längtan — till handling, folkförförelse, politik.
Ovanstående bidrag ingår i en serie, som tidigare innehållit artiklar
av Fredrik Böök (april 1935), Frans G. Bengtsson (juni 1935)
och Anders Österling (april 1936).
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
