- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
389

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Recensioner - Johannes Edfelt: Ung tro - Georg Svensson: Jan Fridegård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

stort L, att ofta begagna adjektivet
"dagg-friskt" och substantivet "offereld". Kontentan
kan man lämpligast återge med Josef Nilssons
egna ord, och det skulle då lyda:

Min tro är inte färdig,
har inte stelnat än.
Den är mitt varma blod
i ung protest

mot allt, som bryter ner brutalt
och trampar sönder livet
bara för dödens skull.
Min tro är gryningsljus
och mänskoverk mot rymden.
Min tro är livet självt
i ung protest.

Johannes Edfelt

Jan Fridegård

JAN FRIDEGÅRD: Tack för himlastegen.

Holger Schildt. 4:50.

Med Jan Fridegård har svensk litteratur fått
ännu en begåvad författare, som dykt upp ur
folkdjupet, förande med sig minnen och
intryck, vilka för några kanske skola te sig
sällsamma och motbjudande men som icke förty
äro omisskännliga stycken av den svenska
verkligheten, sådan den skådas av det stora
flertalet, de som i allmänhet varken skriva eller
läsa böcker. Den första av hans romaner, "En
natt i juli", skildrade en lantarbetarstrejk,
under vilken en halvvuxen statarson slog ihjäl
en strejkbrytare, som förgått sig mot hans
flicka. Den andra romanen, "Jag, Lars Hård",
som kom i fjol, berättade också om en
statarson, som togs om hand av rättvisan men
denna gång för mindre heroiska brott: erotiskt
lösdriveri och uteblivet
barnuppfostrings-bidrag. Den för de bägge böckerna
gemensamma miljön är mästerligt skildrad i en
knapp och antydande teknik; landskap, folk
och fä leva på dessa tavlor med en realism,
som svårligen kan överträffas. Likaså är den
kriminelle huvudpersonen, i bägge fallen ett
statarbygdens oförstådda och oomhändertagna
problembarn, framställd med stor inlevelse.
I synnerhet Lars Hård har väckt stridiga
känslor till liv hos publik och kritik.
Flertalet ha velat avfärda honom som en för
samhället icke önskvärd person, en fräck lymmel,
som borde ha stryk i stället för arbetslöshets-

JAN FRIDEGÅRD

understöd och omvårdnad. Färre ha uppfattat
honom som en gripande figur, det sorgliga
mänskliga resultatet av olyckliga sociala
förhållanden. Att moralisera över hans
gärningar från fall till fall är en tacksam
uppgift, men ser man dem i deras psykologiska
sammanhang te sig nog moralkakorna mera
lika stenar än bröd. Hela felet med Lars Hård
är att han är för känslig och rörlig i anden
för att uthärda sin enformiga och fattiga
fysiska tillvaro. Han skyddar sig med ett
pansar av fräckhet och hån, men det är bara
den hårda skorpan över ett öppet sår. Därför
att det alltså är lätt att avfärda snusförnuftiga
anklagelser mot Lars Hårds uppförande
behöver man inte gå till motsatta överdrifter
och göra honom till ängel och samhället till
buse. I sin oförmåga till anpassning är han
ett extremt och halvt patologiskt fall, som
inte kan läggas till norm för sociala reformer
annat än såtillvida att man kan begära att
samhället vid behandlingen av liknande fall
borde göra alla ansträngningar att ta
hänsyn till de psykologiska förutsättningarna.

26. — B. L. M. 1936.

*



389

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free