Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
nien är betydligt misskänt, för att inte säga
okänt.
Aurén berättar allt som en vanlig människa
kan önska veta om det lilla landet, som av
vackra ord och vackra bilder att döma är ett
av Europas skönaste, och om det lilla folket,
som alltid varit i sällsynt hög grad nationellt
medvetet, som ingen någonsin lyckats riktigt
kuva, men som — om man frånräknar den
operettmässiga wiedska episoden — först 1925
på allvar blev officiellt erkänt som ett fritt
folk, styrt av en infödd monark.
Albaniens historia är fängslande och
våldsamt dramatisk. Historien om ett aristokratiskt
och tappert folk, som under ledning av en
serie rätt imponerande bergshövdingar från
Skanderbez till Zog I förmått bevara sin
egenart och sitt självmedvetande trots landets
mångtusenåriga egenskap av permanent
krigsskådeplats,-tvisteämne och buffert mellan
occi-dent och orient, Rom och Bysans, kristendom
och mohammedanism. Landet är svårintagligt,
folket är ointagligt. Av detta gamla
krigarfolk har nu kung Zog tagit till sin uppgift
att göra ett västerländskt kulturfolk. Vad han
redan uträttat i den vägen är inte så
obetydligt, även om han därvid sett sig tvungen att
ta hjälp av italienska pengar och italiensk
militär.
Sven Aurén kan sitt ämne. Han har berest
landet från Skutari i norr till den nyligen
framgrävda antika staden Butrinta i söder.
Han har omsorgsfullt studerat albanernas
historia och mentalitet, livsformer och
levnadsförhållanden. Och han serverar sin
kunskap mycket skickligt och angenämt, utan
tyngd. Han behärskar sitt rika och intressanta
stoff, slarvar ingenting bort. Boken är
välkom-ponerad och välskriven, redig och klar och
stilistiskt smidig. Skulle man önska sig något,
vore det möjligen litet mer av färger och
dofter.- Men Aurén har inte haft för avsikt
att skriva en reseskildring. Hans avsikt har
varit att göra en lättillgänglig beskrivning av
ett okänt europeiskt hörn, som är väl värt att
lära känna. Och det har han lyckats med.
«
Färger och dofter får man hos Åke
Claesson. Hans inställning är rent lyrisk. Han har
med sina böcker ingen annan avsikt än att ge
läsaren del av det nöje han själv haft av sina
resor. Han har ett par livliga och seende ögon,
ett öppet sinne, smidig anpassningsförmåga
och en inte alis vanlig förmåga att uppskatta
det sköna och goda han möter. Hans glädje är
dämpad men intensiv, hans uppträdande
försynt men obesvärat. Han får läsaren med sig,
utan att tränga sig på honom.
"Makedoniska flöjten" handlar
huvudsakligen om vandringar i Rumänien, bland
rumäner, albaner, bulgarer, rutener, makedonier,
turkar och judar. Inga märkligare saker, men
en rikedom av pittoreska upplevelser, i god
stil berättade. En serie skisser, friska och
omedelbara, fyllda av humör och även av
humor. Claesson har ett personligt, manligt
och innerligt tonfall, som får en att lystra.
Boken är anspråkslös, men den gör intryck,
ett angenämt intryck. Den har doft.
Sven Barthel
Oro och trevande
SIGRID GILLNER: I majoriteternas fängelse.
Holger Schildt. 4:50.
Fru Sigrid Gillner-Ringenson,
socialdemokratisk ledamot av andra kammaren för
Östergötlands län (hittills) och tidigare
författare till en icke obemärkt broschyr benämnd
"Kvinnorna vantrivas", är en orolig och
trevande ande, som uppenbarligen börjat tvivla
på sin ungdoms ideal: demokrati,
folkupplysning, pacifism och social utjämning. Eller,
rättare sagt: hon tvivlar icke på dessa ideal
i och för sig — vill i varje fall ej inför sig
själv och andra erkänna något dylikt — utan
på de vägar varpå deras förverkligande i
sinnevärlden hittills har eftersträvats. Demokratien
har alltså blivit "majoriteternas fängelse",
folkupplysningen "slaveri inför massorna",
smicker, förenkling och vulgarisering, pressen
ofri mot partischabloner och vulgaritet,
pacifismen avsiktlig blindhet inför de allvarliga
problemen om krigens orsaker och den sociala
utjämningen fientlighet mot eliterna. Då
författarinnan å andra sidan icke vill acceptera
de "nationella", "nazistiska" eller
"fascistiska" ideologierna, har allt detta lett till ett
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
