Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Ny lyrik - Moa Martinson: Furan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY LYRIK
M O A MARTINSON
Furan
På storskogshöj den står en fura ensam,
en väldig fura, rak som masten
på det världsskepp,
som en gång skall hitta stjärnan
där mänskorna fick ro i döden.
Otydd grenskrift sträcks mot stjärnor
under stilla skymningsnätter,
slits av stormar, sköljs av regnen,
medan starka, mörka rötter
tar livets kraft ur mo och dy.
Upp ur mullen steg vi båda,
jag och bergets raka fura,
från djupet, där vår rot är fästad,
mullen sträckte oss mot skyn.
Otydd grenskrift är vår levnad,
sträckt mot rymdens blinda stjärnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>