Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Thomas Mann: Freud och framtiden. Översättning av Pehr Henrik Törngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOMAS MANN
FREUD
OCH FRAMTIDEN
Tal på Sigmund Freuds åttioårsdag den 6 maj 1936
inför Akademiska föreningen
för medicinsk psykologi
i IF i en.
Mina damer och herrar!
V-ad kan legitimera en diktare såsom
högtidstalare till ära för en stor forskare? Eller,
om han får välta över samvetsfrågan på andra
som trott sig böra tilldela honom denna roll:
vad kan rättfärdiga att ett lärt samfund, i vårt
fall en akademisk förening för medicinsk
psykologi, inte överlåter åt en av de sina, en
vetenskapens man, att i tal hedra dess mästares
högtidsdag, utan åt en diktare, med andra ord
således trots allt en ande som väsentligen är
inställd inte på vetande, urskillning, insikt,
kunskap, utan på spontaneitet, syntes, naivt
handlande och skapande, och som därför på
sin höjd kan bli till objekt för nyttig
kunskap, utan att enligt sin natur och bestämmelse
duga till subjekt för sådan? Sker det kanske
med tanke på att diktaren såsom konstnär
— såsom en andens konstnär — är bättre
kallad att begå andens högtider, att fira
högtider överhuvudtaget, och att han kanske till
sin natur är mer i släkt med högtid och fest
än kunskapens och vetenskapens män? Jag vill
inte motsäga den åsikten. Det är sant: diktaren
förstår sig på livets fester, han förstår sig
rentav på livet såsom fest — varmed för första
gången antyds ett motiv, helt svagt och i
förbigående, som kanske är bestämt att spela en
tematisk roll i denna aftons andliga
hyllningsmusik. — Men denna anordnings festliga
innebörd ligger väl enligt upphovsmännens åsikt
snarare i saken själv, det vill säga: i det nya
och solenna mötet mellan objekt och subjekt,
mellan kunskapens föremål och dess
företrädare — en tingens saturnaliska
ömvändning, där den kunskapande drömtydåren själv
blir det festliga föremålet för drömmarens
kunskap —, och inte heller mot den tanken
har jag något att invända: detta även därför
att också den redan intonerar ett motiv som
har en stor symfonisk framtid framför sig.
Rikare instrumenterat och gripbarare kommer
det att åter dyka upp, ty jag skulle
allvarsamt bedraga mig, om inte just objektets för-
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
