Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Artur Lundkvist: Bergvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
BERGVANDRING
Bussen från Las Palmas har fört oss fem
mil bortåt nordkusten till den lilla staden
Agaete och därifrån följer vi barrancon upp
mot källan Berrazades. Vi vandrar fram på
bottnen av en väldig dalklyfta, mellan
apelsin-gårdar som doftar milt. Uppåt branterna
blommar vargmjölken, och högst på krönen
avtecknar sig de glesa träden likt
människogestalter mot rymden: det är kvinnor som
talar om vindens gång med kjolarna lyfta en
smula från marken och ansiktena dolda under
nerdragna huvudkläden; det är apostlarna på
väg nedför berget, några i täten, raka som
ljus, ett par i mitten lutande sig mot varandra
i väntan på dem som kommer efter, böjda av
ålder och trötthet. Och en man som kommer
nedklättrande ur bergskrevorna ter sig för oss
som en av gestalterna däruppifrån: men det
är en fågelfängare med fåglar på en käpp över
axeln, brunspräckliga fåglar — förmodligen
rapphöns — som hänger med hopbundna
fötter, en fågelfängare som använder sig av
nästan osynliga snaror, en fågelfiskare med
metspön för rymden och bergsklyftorna.
Där ligger en damm med vattenväxter
ringlande upp från den blomstrande bottnen; och
invid dammens låga mur ligger ett hus med
fönstren i jämnhöjd med vattnet: det ser ut
som om vattnet höll på att rinna in genom
fönstren. Det måste vara underligt
spegelaktigt ljust där inne av vattnets återglans, och
vid varje vindkåre drar väl vattrade rysningar
över väggar och tak.
Vägarna går nere i jorden mellan åkrarnas
upphöjda, kringmurade terrasser, så man ser
bara huvudena av de som vandrar där. Och
husen är djupt nedsjunkna i marken, med
taken övervuxna av blomrankor. Under ett
stort träd är marken alldeles kal och
blank-nött efter alla som där sökt skugga och vila.
En man går kring en vattenåder och skördar
vattenväxter med en röd lie; han mejar med
glödande lie. Och vi möter en pojke som
driver en åsna; hans mun och ögon är som
utklippta hål i ansiktets stirrande mask, hatten
har förlorat ali hattform och är bara ett
stycke filt som kupar sig kring huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
