- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
479

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Recensioner - Åke Thulstrup: Det svenska arbetets ära - Nils Bohman: Karikatyristisk folklivsskildring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

skyddade näringar, nämligen sockerindustrien,
skulle leverera en särskilt billig vara (sid.
217). Det kan vara en fördel för oss,
åtminstone under krigstid, att inom landet ha
tillgång till socker. Men särskilt billig ställer sig
inte denna produktion för landet som helhet.
Sveriges skattebetalare och konsumenter
betalar årligen omkring 30 millioner kronor i
subventioner och tullar åt den svenska
sockernäringen.

Många läsare beklagar kanske, att
berättaren och humoristen Ludvig Nordström
alltmera trängs undan av sociologen. Även i
föreliggande volym finns det emellertid åtskilligt,
som gör skäl för beteckningen
människoskildring. En del roliga Norrlandsoriginal har
kommit med snarast på en slump. I ett par
fängslande kapitel från Rivieran och Provence
har emellertid författaren släppt realisten lös
och därför också kunnat ge oss några ytterst
åskådliga bilder av sydfranskt liv.

Åke Thulstrup

Karikatyristisk
folklivs-skildring

FRITIOF NILSSON PIRATEN: Småländsk
tragedi. Bonniers. 5: 50.

J. R. SUNDSTRÖM: "Tjo flöjt" sa’ Janne
V ängman. Bonniers. 3: 75.

GUSTAF-ADOLF NILSSON: Köpmanshus i
Kärnestad. Tiden. 5: —.

Det är tydligt, att bygdehistorien kommit på
modet igen som godkänd litteraturform, och
det har skett på det epidemiska sätt, som den
moderna skönlitteraturen upptagit från filmen.
En hel litterär riktning, som vägrar att ta
landsbygdens folk riktigt på allvar, skildrar
det för närvarande som excentriska original
eller uppsluppna urmänniskor, som gå
bär-särkagång på marknader.

Det är framför allt original, som skildras
i de nya bygdeböckerna. Är orsaken, att
bygdeoriginalen kanske kommit i en
romantisk dager, sedan hela svenska folket blivit
folkhögskolebildat och jämnstruket? Ho vet.
Men faktum kvarstår: tjuvskyttar, lögnhalsar,

brännvinstrattar och andra romantiska figurer
ha åter börjat uppfylla den svenska
litteraturen. Och när anmälaren här sammanfört tre
nyutgivna böcker: Fritiof Nilsson Piratens
"Småländsk tragedi", J. R. Sundströms "’Tjo
flöjt’ sa’ Janne Vänginan" och Gustaf-Adolf
Nilssons "Köpmanshus i Kärnestad" för
recension under gemensam rubrik, är anledningen
härtill just den, att de i så många hänseenden
äro signifikativa för modern bygdeskildring
inom svensk skönlitteratur.

Alla tre böckerna äro utpräglat "folkliga"
i tonen, men "folkligheten" kommer knappast
inifrån (som till exempel hos Moberg) som en
spontan, levande känsla av organiskt samband
med de människor, som skildras. Det är
utifrån, som de tre författarna se på sitt
ämne. De anlägga Skansensynpunkten med
kraftig naturalistisk chargering, så att
skildringen understundom slår över i den
uppskruvade bondkomik, som hör buskteatrarna
till. Det burleska och groteska intar i deras
böcker en så betydelsefull plats, att de skulle
kunna sägas representera ett slags karikatyrism.

I Piratens "Småländsk tragedi"
presenterar titelnovellen i grotesk förstoring
småländskt elände och småländsk närighet. Den
handlar om en skomakare och hans familj,
som nästan nått botten av mänskligt årmod.
Men skomakaren lever på hoppet, att en kusin
i Amerika skall komma hem och hjälpa dem
på grön kvist igen. Kusinen kommer också
verkligen med guld i tänder och plånbok, och
man lever i överflöd, tills han skall fara
tillbaka till countryt igen. Men skomakarn väntar
förgäves på de kontanter, som han drömt om.
Slutligen omtalar svensk-amerikanen, att han
i stället för reda pengar vill investera pengar
för deras räkning i ett gott och nyttigt företag.
Han överlämnar ett dokument, som visar sig
vara ett diplom i en likbrännarförening.
Skomakaren hänger sig i förtvivlan. Men gumman
får i alla fall ut femhundra kronor, som bli
över, sedan han bränts. Det är det lyckliga
slutet.

En makaber historia. Även de övriga
novellerna i boken tangera gärna det kusliga.
Författaren tycks förföljas av tanken på döden,
som ständigt smyger sig in i boken på ibland
— konstnärligt sett — fel ställe.

479

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free