Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Recensioner - Margit Abenius: Hur står det till med Fallada?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Hur står det till med
Fallada?
HANS FALLADA: Resan till Rosemarie.
Översättning av Knut Stubbendorff.
Bonniers. 6: 50.
Ovanstående fråga inställde sig osökt när
anmälaren skulle sammanfatta sina något
konfunderade intryck av "Resan till Rosemarie",
Falladas sista bok. Otrevligt att yttra sig om
det som man inte vet, men nog förefaller det
som om den inre splittring, de besynnerligt
hårda, överdrivna tag som utmärker Falladas
sista böcker, skulle ha sin orsak i vantrivsel
med det aktuella nuet. "Barnet som vi
väntade" var en originell karaktärsstudie över
psykisk degeneration — med många briljanta
partier, men också med tomma, råbarkade.
Enbart på ämnets natur berodde detta nog
inte. I "Resan till Rosemarie" — en saga med
god moral för snälla barn — återfinner man
dessa pikareska äventyr och råa, ointressanta
slagsmål, berättade utan styrsel och
koncentration. Hans Fallada är realist, berättare av
manligt, pojkaktigt kynne, han har väl aldrig
deltagit i tidens idéliv; på sin pommerska
lantgård arbetar han med jorden från tidigt
på morgonen och skriver sina böcker i
skymningen. Men han torde vara tillräckligt mycket
diktare för att må mindre väl av
tidsatmosfären. Det blir i viss mån verklighetsflykt,
icke fullt lyckad. Och historien är förlagd
till det i sagans overkliga dunkel förtonande
årtalet 1912!
Där sitter professor Gotthold Kittguss aus
Berlin, ömt påpassad av änkefru Müller, i sitt
lugna studierum, Akazienstrasse 19, sedan
sexton år tillbaka sysselsatt med att uttolka sin
älsklingsbok Johannes Uppenbarelse —
sexton år, vilka synas honom såsom en dag. Och
av tolkningen synes redan dunkelt framskymta
att människorna skola gå härliga tider till
mötes.. . Professorn blir emellertid av ett
mystiskt brev kallad till hjälp av sin
guddotter Rosemarie Thürke i byn Usadel i
Mecklenburg. Dit beger han sig omedelbart och
råkar in i våldsamma förvecklingar.
Rosemarie bekämpar i förbund med byns barn
den elake fosterfadern Schlieker och hans
HANS FALLADA
lika elaka hustru som vanvårdar Rosemaries
fäderneärvda gård. Till sist blir gården
stucken i brand och Schliekers lämnar den,
men en ny gård timras upp med tillhjälp av
gudfars pengar, och professorn och Rosemarie
gör sitt intåg under folkets bifall. Moralen:
att professorns blida ovärldslighet besegrar
onda hjärtan och att byns käcka gossar och
flickor för honom uppenbarar egoismen i livet
vid Akazienstrasse.
Det skulle inte vara Fallada om inte
berättelsen innehöll förtjusande friska sidor,
drömmande tavlor och originell humor. Professorn
är intagande var han uppenbarar sig. Hans
vana att lugnt och värdigt gå ifrån betalningen
på värdshus och i biljettluckor, hans sätt att
apostrofera en katt med tilltalsordet "mitt
goda djur", hans barnafromma blick svepande
över det drömfriska tyska skogslandskapet,
hans originella entré i rättssalen med en stor
bukett förgätmigejer i handen för att lukta
på — allt detta är allerliebst. Den utmärkte
översättaren har lagt sydsvensk färg på dialekt
och ordval, och det mecklenburgska
landskapet med grusiga landsvägar och bond-
481
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
