Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ningar och utvikningar. Människorna mals
runt i virvlarna, deras öden är oändligt
tillfälliga, de förs hit och dit av strömmen och
deras eget medvetande är dunkelt och upplöst
som i ett tungt rus. Njutningar och lyx hägrar
ständigt för ögonen i flimrande, overkliga
scener. Tillfälligheterna griper in i varandra
som kugghjul och ger skildringen dess rörelse,
vilken är mekanisk och kretsande som hjulets.
Ingenstans finns fast mark, konkreta ting och
klar dag. Ingenstans finns konstens evighet,
konstens meningsfulla vilopunkt, i detta
dagshetsiga, kaotiska jättetelegram, som syftar att
ge en framställning av ungraren Antal Kådårs
livshistoria men snarast dränker den i en
störtsjö av ord.
Bokens första hälft är avgjort bäst;
sannolikt berättar författaren där om egna
upplevelser. Den unge Antal Kådär återvänder
från kriget hem till Budapest, där nyckfulla
vågor av revolution och inflation kommer allt
att vackla och mycket att störta samman.
Skyttegravslivets desperation och blinda lit
till slumpen följer honom, han kan inte se
en Tiandsbredd framför sig, han irrar som i
dimma, smyger sig undan ansvar och
förpliktelser, klänger sig fast vid de kvinnor han
träffar på och släpper dem hastigt igen. Han
studerar till arkitekt i Wien och dras in i det
mondäna livet bland efterkrigsungdomen, som
alltför ivrigt bränner fingrarna på alla eldar.
Hans korta kärlekshistorier glöder under
obeständighetens och ansvarslöshetens ångestfläkt.
Han följer en rik vän till London, de jäktar
igenom bibliotek och museer och slutar snart
i bäddén med var .sin flicka. Vännen skjuter
sig i syfilisskräck, Kådår vacklar omkring
i storstadens tomhet och räddar livhanken
genom att arbeta på en liten ungersk
förstadsrestaurang, tills han med ett par kvinnors
hjälp kan börja klättra uppåt. Han följer en
rik ung änka till Sydafrika och blir chef för
en byggnadsfirma.
Sedan tappar författaren bort sin man i en
rätt tom och affischlikt braskande skildring.
Rik och berömd återvänder han efter många
år till Budapest på, ett kort besök med sin
hustru. De forna studentkamraterna flockas
omkring honom och försöker mer eller mindre
öppet utnyttja honom. Där är en ung flicka,
en parant rödhårig skönhet, som med kall
beräkning söker fånga denna guldfisk med
sina små giriga händer; hon spelar emellertid
för högt och förlorar. Den rike mannen
våndas, han är nära att uppge allt och kasta
sig i den skriande lidelsens avgrund, men han
har styrka nog att fly därifrån, utom räckhåll.
Där är en hopplös kontorstjänsteman som
väntat sig alltför mycket av ungdomsvännens
besök, han slösar bort sina sista pengar och
i stället för att gå på teatern med den
nyinköpta älskarinnan stiger han nedför trappan
vid kajen, ner i det kalla vattnet, som utplånar
bekymmer och begär.
Det är i grunden en beklämmande bok, det
är hopplöst med en sådan värld och sådana
människor. Den kan säkert gälla som ett
dokument, denna ungerska roman, en lunta
stenografi där vår moderna tids alla ord finns
hopade, ja, alla våra förvirrade tilltag, våra
glittrande tidsfördriv och kalla små affärer
och vanmäktiga önskningar, allt som eggar
i storstädernas skyltfönster och bedrar i
tidningsspalterna och vältrar över oss i
propagandan från alla håll.
Det måtte inte vara roligt att vara författare
till denna bok, förutsatt att han förstått sitt
eget verk och genomlidit det. Vilken illusion
har uppehållit honom? Hur har han funnit
det mödan värt att skriva sin bok? Det är
visst inget dåligt arbete, långt därifrån; men
det cirklar kring intighet, bygger på
intighet, utplånas i bitter rök från en värld i
upplösning. Artur Lundkvist
Kvinnor vill ha barn
INGER BENTZON: ...att älska dig i nöd
och lust. Översättning av Ingalisa Munck.
Bonniers. 3: 50.
INGE FORSS: Ett barn åt landet. Bonniers.
5: 75.
Det finns inte många beröringspunkter
mellan de båda böcker som rubriceras här ovan,
men ett av de intryck vardera kvarlämnar är
gemensamt för bägge, och det: är detta, att
kvinnor vill ha barn. I den allmänna ivern
att göra alla lika och öppna männens samtliga
möjligheter även för kvinnorna glömmer man
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
