Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
New York, och hemtrevnaden ökas inte
nämnvärt av vetskapen om att någon av
hyresgästerna plötsligt måste ha gripits av
mordmani. Umgänget mellan grannarna blir så att
säga litet stelt, tills massmördaren avslöjats.
En kärlekshistoria ökar enligt min tanke inte
bokens värde.
Glen Burne är en annan amerikan, som i
sin roman "Vid musikens toner" tagit livet av
en musikrecensent under pågående konsert.
Författareir tycks ha förtagit sig på uppslaget,
ty den följande utredningen är sällsynt tråkig,
trots upprepade försök att säga kvickheter.
Till slut tre thrillers. Dennis Wheatley
har med ett par tre böcker etablerat sig
även som svensk best-seller. Han har för
att citera en svensk recensent "århundradets
fantasi", vilket synes innebära ungefär
detsamma som svada på konversationskonstens
område. Wheatley är nämligen rädd för
longörer och betraktar en sida utan en
sensation som slöseri med trycksvärta. Eftersom
boken är nästan 400 sidor känner man sig
tämligen mörbultad, när hjälten utan en
skråma äntligen undsluppit alla sina exotiska
förföljare och fått slutkyssen av den sköna.
Boken vädjar till en ungdomlig och ännu
oblaserad fantasi; man kan lätt föreställa sig
att man som pojke skulle ha slukat den.
Det skulle man kanske också ha gjort med
"Helgonet hejdar världskrig", men det skulle
säkert inte ha varit nyttigt för en. Leslie
Charteris, som säljes i massupplagor i
England, är en utpräglat dum och osympatisk
författare, och man får hoppas att han ej
skall lyckas upprepa sin framgång i Sverige.
Hans böcker idealisera en
gentlemannaför-brytare, som för att hindra brott själv begår
brott, "tar rättvisan i egna händer", som det
så vackert heter. Han Uppfattar sig själv som
en modern Robin Hood, en gengångare från
den gamla goda riddartiden, då män ännu
voro män. Den nästan parodiska
följetongsstilen och den häpnadsväckande råheten
belysas av följande citat:
Det här tidevarvet äcklar mig — liksom jag
känner mig äcklad av de ynkliga små mögliga saker
som folk i allmänhet bryr sina hjärnor med och
skriver böcker om och kallar för "livet"... Det finns
ingen annan mission i livet än att leva helt och
fullt — vilket inte är detsamma som att kravla
omkring på sin lilla dynghög och rota i sina egna
illaluktande förträngda komplex... Nej, livet är just
de ting som våra förfäder nöjde sig med, fast deras
efterkommande har blivit så förbannat förfinade, att
de på allvar inbillar sig. att sagda förfäder skulle ha
varit betydligt "värdefullare", om de hade tillbragt
sin tid med att pilla på sina själsliga skabbsår, i
stället för att göra de sunda, vulgära saker de roade
sig med — jag menar nu strid och dråp och förtidig
bråddöd, uppblandat med massor av hederligt starkt
öl och en fullkomlig brist på hänsyn, då det gällde
att lappa de gudlösa på käften. Därför anser jag
också den föraktade så kallade "busromanen" för en
hederlig, renhårig och troskyldig form av litteraturen.
"Busroman" är rätta ordet.
Himmelsvitt över Wheatleys och Charteris’
romaner står J. L. Hardys "Alarm". Den
handlar om en engelsk krigsfånge, som
rymmer ur ett tyskt fångläger och håller sig dold
hos en prostituerad i Berlin för att till sist
med hennes hjälp smugglas över gränsen till
Holland. I spänning kan den mäta sig med
vilken detektivroman och thriller som helst,
men den besitter dessutom i teckningen av
hjältens visst icke enbart heroiska karaktär
och av hans kärlekshistoria med gatflickan ett
psykologiskt värde, soiji höjer den till
litteratur. Det är en bok, som man helt och fullt
kan rekommendera. Georg Svensson
Moderniserad kärlek
JERRALD TICKELL: Sådant händer.
Översättning av Elsa af Trolle.
Skoglunds. 5: 75.
Denna roman av en säkerligen helt ung
engelsman kan anbefallas som acceptabel
förströelse och ett i ali sin anspråkslöshet ganska
betecknande tidsdokument. Precis så här ser
den gamla hederliga kärleksromanen av märket
Courths Maler eller Elinor Glyn ut i årets
strömlinjeformade modell. Vid första
ögonkastet skall ni inte känna igen det gamla åket,
men granskar ni det närmare, återfinner ni
bland alla tekniska finesser och raffinerade
karosseridetaljer de forna delarna. Där är den
491
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
