Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
vackra men fattiga flickan, som med oerhörda
uppoffringar skänkes en ståndsmässig
uppfostran av den stolte och dödssjuke fadern.
Hon är i grund och botten alltjämt samma
rena flicka även om hon behärskar den
psykoanalytiska jargongen och vi få veta litet mera
om detaljerna hos hennes figur. Där är den
förträfflige unge mannen som älskar henne och
som hon älskar men som till läsarens sorg av
missriktad skötsamhet inte tar sin chans och
gifter sig med henne bums. Däf är
naturligtvis också den stenrike och erotiskt rutinerade
greven, som lockar den sköna med
förespeglingar om ett sorgfritt liv och ordentlig
sjukvård åt den utsläpade fadern. Han har bara
bytt ut sitt fullblod mot en Mercedes Benz
med kompressor. Ja, där äro alla de rysliga
missförstånden, de stolta men smärtsamma
gesterna, den långa luttringen och den slutliga
lyckan, som blott icke i en så här modern
roman får likna en vanlig happy end utan
måste krånglas till med litet djupsinnig
psyko-logi.
Man vet inte riktigt var man har författaren,
om han inte kunnat hitta på något mindre
banalt eller om han med avsikt valt just dessa
ärkesentimentala ingredienser för att visa hur
fullkomligt osentimentalt moderna unga
människor veta att behandla dem. I varje fall är
han mycket medveten om sin obestridliga
begåvning och sin förmodligen något mindre
omfattande världserfarenhet. Särskilt bland
yngre engelska författare har man det
intrycket att de snobba med sin antiviktorianska
frispråkighet och okonventionalism. Frånsett
dessa barnsliga drag är dock "Sådant händer"
en läsning, som stimulerar dels genom många
kvicka iakttagelser och en spänstig
ungdomlighet, dels genom de lustiga reflexioner, som
den mera ofrivilligt ger anledning till.
Georg Svensson
I asyl
WILLIAM SEABROOK: Asyl. Översättning
av Hanna Diedrichs. Natur
och Kultur. 6: 25.
Alltsedan jag första gången av en händelse
— ty hans genre ligger inte så mycket för
mig — fick tag i en bok av Seabrook har
denne man intresserat mig. Hans böcker är
duktigt gjorda och nog så fantasieggande, men
når dock knappast över reportagets nivå.
Mannen själv sådan man tycker sig skymta honom
bakom hans skildringar och upplevelser
fängslar mer än dessa och man får en viss
nyfikenhet på honom. Han röjer en oförfärad
självständighet, ett eget lynne och en rik
erfarenhet som inte bara hänför sig till det
geografiska och som inte beskärts honom
förgäves. Han uppfattar och förnimmer med stor
omedelbarhet, hans naturlighet är frapperande
och han går ständigt rakt på sak på ett högst
tilltalande amerikanskt sätt. Han förefaller
inte ha gjort sina resor enbart för att få
material till sina böcker, de här bestämt betytt
något mer för honom, något rent personligt.
Han har sökt mystik, dunkla ting och mörka
trakter, och säkerligen inte bara för att skaffa
sina läsare välbehagliga rysningar. Vad är
mannen ute efter? Vad är det för oro han är
besatt av? Är han ett slags förkommen diktare
som aldrig når fram till dikten utan hamnar
i äventyret och det journalistiska referatet?
Hans sista bok ger ganska gott besked
därom. Han har kallat den "Asyl" och den
utgör en alkoholists självbiografi och
bekännelse. Asylen är ett högmodernt psykiatriskt
sjukhus där Seabrook tillbringat sju månader
i tvångsinternering. Han hade blivit ohjälplig
vanedrinkare, han kunde inte låta bli spriten
hur gärna han än ville och han förstod att
spriten skulle bli hans död oin han inte
tvingades att avstå ifrån den. Han bad sina
vänner om att bli inspärrad och efter
åtskilligt besvär hamnade han så på anstalten.
Vistelsen där blev helt annorlunda än han
tänkt sig, en unik upplevelse som han efter
någon tid fann i hög grad värd att skriva en
bok om, ett nytt äventyr, en resa i de trasiga
psykenas sällsamma värld.
Ytligt sett skilde sig detta moderna
sinnessjukhus föga från ett bättre hotell eller en
klubb. Celler, tvångströjor och dylikt hade
ersatts av påpassliga vakter, nervlugnande
långbad och inpackningar. Patienterna
bemöttes artigt, men måste naturligtvis lyda
när det gällde. De var fullt sysselsatta hela
dagarna med slöjd, sport, promenader och
olika sorters underhållningar,
danstillställningar av skenbart alldeles vanligt slag, där
492
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
