Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - Eyvind Johnson: Sagan om Brasiliens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAGAN OM BRASILIENS LAND
och patetiska stam som stod inför Malarian
och Ormen och Det varma. De blev gula i
ansiktena och matta i själarna, det stack till
i foten på småungarna och så föll de omkull
i gräset och skrek att det gjorde ont. Lina
springer ut efter ungen och lägger varm gröt
på det lilla såret för att dra ut giftet — och
Nilsson eller Karlsson svär över den
förbannade sommarförkylningen som man inte blir
kvitt. De äter pulver som de fått och smetar
på salvor som ska vara bra, och de påtar
kraftlöst i den främmande jorden och lever
hela tiden i en dröm, men inte en god. Inte
i det riktiga drömlandet, men i en dröm vars
slut är en vit feberport där de sugs in och
blir borta.
När folk går ut i civiliserade, skickligt
organiserade och logiskt uppbyggda krig, då
vet de i allmänhet vad de gör. Nu går jag ut
i krig och kan bli dräpt ifall det vill sej, men
jag blir nog inte dräpt, det finns ju så många
andra, varför skulle det just vara jag. De vet
i alla fall att det är krig. Men dessa som for
ut till sockertoppsträden, gratiskaffet och de
stora, fina godsen de skulle skaffa sig — de
visste inte att de for ut i krig. De for till
Paradis och Rikedom och till landet
Ha-det-bra; och när de kom fram var det Febern som
mötte dem, och det var deras krig. Ur gömda
pass och lömska vattenpölar kom bacillerna
som ur kulsprutemynningar: men tyst och
effektivt. Här hjälpte inte Kloka gubbens
lini-ment, Prästlottas salva, Rissmorningen; och
Salubrinet och Lazarolen och Kreosoten och
Beska droppar var intet att i Överraskningens
tid ställa upp mot Det varma, Det gula, mot
Ormen och Farliga spindeln. Och bakom
alltihop reste sig Det grå, den hopplösa,
svettiga slitfattigdomen.
Här fanns inga fattiggårdar. Eller alla
gårdar blev fattiggårdar, men de hade inget
understöd av Staten och Det kommunala.
Trollet gick genom trollskogen och förvand-
lade sig till många underliga djur. De mötte
Tysta fågeln i den väldiga skogen utan
peppar-kakshus. Maten var förtrollad och inte god, den
var illak mat, le mat, främmande. Nu slaktar
jag dej, gris, och tar reda på fjälstret för att
göra korv sedan, och fast det inte är jul så
äter jag färskt fläsk. Men det smakar inte,
det är förtrollat av Febern — du feta
drömfläsk. Var är du, mandelpotatis — och dä
sku vari gott mä tunnbrödsblöta; och den
som hade haft en tunna sill eller åtminstone
till ett kok, till en inläggning och till ett
frukoststek. Och lingonen, linbera, och blåbärna
och hjortronen, snåttren, och det lilla
åkerbäret som växer på dikesrenarna — och
hägg-bär, som man blir torr i mun av men kan
äta med strösocker! Detta kan man aldrig
skriva hem och tala om! Man kan skriva och
säga: "Nu sitter jag i Brasiliens land och
talar brasilianska språket, det är varmt här,
Lina mår inte bra, och så har vi den
smärtsamma plikten att tala om att lill-August ble
ormbiten, han avled i tron på sin Frälsare
i julas i en ålder av åtta år och tre månar,
och lill-Erika fick nånting som var som
mässlingen, hon fick sluta sina unga dar, hon hant
bli sex år. Om du ville vara snäll och sätta
in annons i tidningen. Men annars har vi
hälsans gåva samt önskar er alla detsamma
goda, vi har gott om jord och är som
storbönder här. Säj till Pettersson att han skickar
mej femman han är skyldig, jag sa att det
kvitta när jag for, men det sa jag på skoj.
Inte för jag behöver den, men för ordningens
skull. Annars har vi det bra. Kaffe växer inte
här där vi är, men socker."
Till slut måste ju ångesten komma. I början
tar man landet som det är, Brasilien är
ovanligt, långt borta, man får lov att vänja sig
först, och jorden ser bra ut. Man arbetar,
röjer en fyrkant åt sig eller åt Staten. Men
när sjukdomen kommer, oturen, hettan, får
34. — B. L. M. 1936.
y
517
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
