Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 7. September 1936
- Gunnar Ekelöf: Sångarens sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR EKELÖF
Tingens trolldom,
själarnas blindfödda ensamhet,
sjukdomens dunkla brunnar av glädje,
livets oändliga vemod
i döden skiften.
*
Sjung, sångare, sjung,
sjung i de lönlösa tiderna!
Ensam bland hus i spillror,
ensam bland hus som begravt sina döda,
ja, ensam, berusad av ensamhet,
trogen dig själv som svanen
när han förlorat sin maka,
ensam måste du sjunga!
*
Förslösat är arvet,
från löftet är guden löst.
Förbrunnen är morgonstjärnan,
jubelsångerna tysta . . .
Sjung, sångare, sjung
stilla, låt tonen förklinga.
Sjung, sångare, sjung
själarnas vaggsång i ödemarken,
vemodsvisan, den enkla, ty
där skymningen redan fallit
är vemod det bästa som lämnats . . .
Ja, vemod är i vindarnas sus,
i vattnens sorl, i molnens planlösa vandring.
Vemod är i soluppgången och i solnedgången,
vemod är i livets kretslopp
och av vemod är döden fylld.
*
Hatets tider är komna,
mördarnas tider är nära,
men sakta förödes jorden
av likgiltighetens gift. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0534.html
