Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - Walter Ljungquist: Flyktingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYKTIN GAR
Det var en mansröst. Vi hukade oss ner så att
ingen skulle se oss och lyssnade en stund till,
och då vi kunde urskilja att mannen ropade
ömsom mitt och ömsom Harriets namn steg
vi upp och tog varandra i handen och
fortsatte lätt och tyst åt det håll där
sportstugan låg.
Vi ville inte veta vem det var som ropade.
Det angick oss inte längre. Han hade kommit
för sent. Det gällde för resten alldeles säkert
inte oss, menade Harriet. Jag skrattade och
sa, att inte trodde hon väl att någon stod där
nere och hojtade på oss? Vem skulle vilja
oss någonting? Ingen visste ju att vi var här.
Och hon sa, att inte skulle jag inbilla mig
att man delade ut nobelpris på sommaren
eller att förläggaren i egen hög person reste
så lång väg per båt för att ge mig det begärda
förskottet på min kommande roman. Det låg
nog i rek på posten och väntade på mig, och
det fick väl ligga där. Vi hade tidigare tänkt
använda det till avresan, men senare hade vi
insett att vi nog aldrig skulle behöva det till
någon resa. Det fanns ingen möjlighet att
undkomma. Vi hade tänkt oss en plats utan
radio, telefon och telegraf, men det fanns inga
sådana platser nuförtiden. Vi behövde inte de
där pengarna.
Då vi kommit i närheten av sportstugan
hördes inte ropen längre, men i stället hörde
vi röster i närheten av elden som vi ännu inte
såg. Vi kände igen dem. Det var fienderna.
Och strax efteråt tog Harriet tag i min arm
igen. Jag följde riktningen av hennes blick,
och tio—femton meter längre bort såg jag en
lång människa som stod och stirrade på oss.
Det var pensionatsvärdinnan. Jag fick med
ens en stark känsla av vad det vill säga att
vara ett inringat villebråd. Hon ropade:
— Nej, se, är ni där! Då kommer ni
alldeles lagom till kaffet. Kom! Vi är ute
några stycken i dag, och vi har just fått
kaffet färdigt.
Vi såg flera huvuden sticka upp bakom
buskarna åt det håll där elden var. Värdinnan
kom fram till oss och hälsade och sa, att det
var så förfärligt längesedan hon sett oss att
hon nästan trott att vi rest vår väg.
Där var fyra personer utom värdinnan. Det
var ett gift par och erj notarie samt en
kvinnlig amanuens. Vi kände dem bara till
utseendet, så att värdinnan presenterade oss. De
var förtjusta över att träffa oss. Värdinnan
pladdrade med påfallande nervös iver, och
fast det kanske var inbillning av oss tyckte
vi att hon såg ut som om hon haft något
särskilt att säga oss, något som hon inte ville
säga i de andras närvaro. När vi druckit kaffet
sa värdinnan att var och en av sällskapet
fick diska sin kopp, och vi gick alla ner till
stranden. Det var ett muntert sällskap. Det
var lättare att nå stranden här, enär det fanns
en stig som ledde direkt ner.
Harriet diskade min kopp också, och när
hon gjort det lämnade jag den till värdinnan.
Harriet satte sig på en sten vid vattnet och
öppnade sin väska och började pudra sig, och
medan de andra i sällskapet pladdrade och
plaskade med sina koppar i vattnet kom
värdinnan närmare oss.
— Har ni hört vad som hänt konsul
Reis-singer? sade hon med mycket låg röst.
Harriet tappade någonting ur sin väska som
med ett klingande ljud föll mot stenen där
hon satt och sedan plumsade i vattnet. Jag
undrade vad det var. Vem? Jaså, konsul
Reis-singer? Nej. Vad var det Harriet tappade?
Hon visste det inte ännu, och hon stack ner
sin hand i vattnet och stirrade och sökte. Vad
hade hänt konsul Reissinger?
Värdinnan kom ännu närmare.
De hade hört det i radion i går kväll, och
vi kände ju konsuln, eller gjorde vi inte? Jo.
Han hade störtat från en klippa under en
bergbestigning i Schweiz. Hon mindes inte
vad berget hette. Han hade försvunnit under
35. — B. L. M. 1936.
X
533
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
