Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - John Landquist: Psykoanalys och moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN LANDQUIST
fysiska föreställningen att verkligheten har en
prestabilierad harmoni med vårt lustbegär.
Doktor Törngren synes också föreställa sig
detta och förklarar på den grund den enligt
honom verklighetsfrämmande idealismen krig.
Det är att återvända till den infantila tron på
vår viljas magiska allmakt. Doktor Törngren
borde därför inte vara så sträng mot magien
och icke heller så tillitsfull till vetenskapen.
Den kunde ha ett strängare ansikte och till
äventyrs liksom även människolivets
erfarenhet skingra en del av de rosenfärgade elyseiska
sexualdrömmar, varmed han vill lyckliggöra
människosläktet.
Det är freudismens olyckliga
sexualmeta-fysik, som drivit doktor Törngren till ett
filosoferande, som ligger utanför hans utrustning.
Det går inte att härleda alla människolivets
gällande realiteter: konst, rätt, moral,
vetenskap ur den sexuella lusten, lika litet som det
går att härleda ali slags organlust såsom
hälsans mångfaldiga lust, verksamhets- och
arbetslust ur libidinösa komponenter.
Doktor Törngren säger att man inte skall
förblanda ursprung och värde. Riktigt. Men
psykoanalysen och närmast doktor Törngren
inlägga i hemlighet i denna bestämning två
oriktiga tankar. Dels ge de
ursprungskaraktären den dominerande betydelsen av realitet,
dels erkänna de ej, att det nya "värdet" också
innebär en ny realitet. Psykoanalysen fattar
icke utvecklingens väldiga omvandlande kraft,
det nya som tillkommit, och ännu mindre är
den böjd att följa detta nya, som är något
annat än sexuell luststrävan, i dess grodd i
djupet. Om något fått ett nytt, högre "värde",
så betyder detta värde en ny realitet, som
vuxit och som är något annat än ursprunget.
Psykoanalysen kan med sina begrepp icke
binda den mänskliga själens Proteus i dess
förvandlingar.
Oförmågan att instängd inom sina
kategorier, hämtade ur den sexuella barnvärlden
— och dubiösa i och för sig — kunna fatta
den fulla realiteten framträder icke minst
i psykoanalysens utflykter på det litterära
området. För att psykoanalytiskt kunna bedöma
ett litterärt fenomen fordras för det första
att man drivit litteraturhistoriska studier, ty
eljest riskerar man att på grund av
okunnighet begå grova misstag. Man måste vidare
äga estetiska anlag, en ursprunglig och
uppodlad kärlek till litteraturen, ty eljest fattar
man ej objektet. För det tredje måste man
bedöma den litterära företeelsen i dess helhet
och begripa de skilda levande dragen och
icke bara fästa sig vid dem, som ge en
psykoanalytiker anledning till spekulation, ty i så
fall gör man en feltydning och ger en falsk
och karikerande bild. Dessa samlade
förutsättningar inträifa mycket sällan. Alltför ofta blir
den av psykoanalytiker bedrivna
litteraturforskningen absurd och har en stark dragning
till det pekoralistiska. Det beror endels på
osakkunnigheten, endels på det ovetenskapliga
uppsåtet, som är att bevisa en tes och icke att
förklara föremålet, sådant det är. Likväl
kan psykoanalysen vara användbar som
hjälpvetenskap till litteraturforskningen. Men en
sådan betraktelse har större utsikter att lyckas,
om den bedrives av en
litteraturvetenskapsman, som vunnit kännedom om
psykoanalytiska tankegångar, än av en psykoanalytiker,
som är ute på jakt efter ett nytt byte.
På annat sätt har också psykoanalysens
förhållande till moralen och detta i hög grad
hos doktor Törngren en tendentiös karaktär,
som utesluter den vetenskapliga objektiviteten.
Man låter bara driften gälla som ursprunglig.
Denna mening övergår hos Törngren till en
värdering, som behandlar moralen som en
skadlig produkt. Han har i sina betraktelser
över den sexuella moralen inte kommit längre
än sofistiken i dess slyngelår med dess lära
om det enligt naturen rätta, vilket var makten
och njutningen, och det enligt seden rätta,
548
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
