Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - Ragnar Svanström: Engelsk samtidshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR SYANSTRÖM
ENGELSK
SAMTIDSHISTORIA
Anledningen till att amerikanen Bells
arbete om lörd Palmerston1 fått komma med
i detta sammanhang, är egentligen, att
anmälaren velat begagna tillfället att framhålla,
vilken förträfflig bok det är. Ingen som med
behållning kan läsa en historisk biografi, bör
underlåta att stifta bekantskap med detta
välskrivna, fängslande, lärorika och efter allt
att döma synnerligen vederhäftiga arbete. Det
finns emellertid också en annan anledning.
Palmerston tillhör inte vår tid — och om
några böcker rörande dess historia skall det
här bli tal. Men hans gärning och hans
epok erbjuda en förträfflig utgångspunkt för
betraktelser av våra dagars händelser. Av
honom och hans generation utformades de
begrepp, som alltsedan dess åberopats såsom
vägledande principer för den engelska
nationens liv och dess regeringars utrikespolitik.
För att åskådliggöra detta skall jag citera
Bells skildring av hur Palmerston år 1850 tog
till orda i parlamentet för att tillbakaslå ett
angrepp, som åsyftade hans störtande.
"Det politiska dramats kulmen nåddes, då
Palmerston, Europas mest fruktade, mest
hatade och mest beundrade statsman, strax
före klockan tio på kvällen den 25 juni reste
1 H. C. F. BELL: Lörd Palmerston. I—II.
Longmans. London 1936. 42 s.
sig för att kämpa för sin politiska existens.
Huset var överfyllt, och med spänt intresse
iakttogo medlemmarna honom, där han stod
med ett papper i handen, på vilket han kastat
ned några huvudpunkter. Skulle de få höra
nya frivoliteter och oförskämdheter eller nya,
med djärvt trots utslungade anklagelser mot
motståndare inom och utom England?
Ingalunda — vad de fingo till livs var ett lugnt
och sansat försvar för talarens utrikespolitik
alltsedan Cannings död ... Hans tal var en
ur estetisk synpunkt fulländad prestation.
Genom att lägga in nva upptakter och att då
och då byta stil undgick han att bli monoton.
Stundom höjde han sig upp i den stora
vältalighetens sfär ... Kom så avslutningen
— den enda del av hela talet, som han tycks
ha förberett sig på — med dess ledmotiv:
’Civis romanus sum.’ När han slutat, tog
det ingen ända på bravoropen. Och lady
Palmerston, som trodde, att hennes man talat
i en timme, upptäckte, att klockan var över
halv tre."
Detta är onekligen en stor och uppbygglig
scen, skildrad på just det rätta sättet. Man
dröjer gärna vid den, fångas av atmosfären,
låter till och med sina sympatier engagera
sig — det är svårt att inte låta dem stanna
på den agerande statsmannens sida. Vad
Palmerston framlade för sina åhörare, var
ett bokslut. Han redovisade för den brittiska
utrikespolitiken under århundradets första
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
