Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - Ragnar Svanström: Engelsk samtidshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSK SAMTIDSHISTORIA
liga överlägsenhet över alla andra länder har
varit suggestiv. Man har velat göra den till
en nationell trosartikel. Vad Palmerston och
hans samtid sade om Englands ära och
uppgift, har återupprepats av de flesta senare
statsmän i ledande och ansvarig ställning,
av Curzon, Grey, Asquith, Lloyd George,
MacDonald, Baldwin och Edén.
Accentue-ringen har stundom växlat alltefter
vederbörandes skaplynne och partipolitiska
inställning. Men innehållet har i stort sett varit
detsamma.
Att ha gett de stora idealen om
upprätthållandet av Englands värdighet och
fullföljandet av dess mission ett fulländat
uttryck, var lörd Palmerstons stora och
varaktiga insats. Ingen förnekade det, inte ens
drottning Viktoria, som vid något tillfälle
motsträvigt erkände, att landets ära alltid
legat honom om hjärtat. Drottning Viktoria
tyckte personligen inte om honom. Hur ivrigt
hon motarbetade honom, hur många planer
hon och hennes gemål, respektabilitetens
ypperste representant, prins Albert, gjorde
upp för att bli av med honom och överhuvud
utvidga sin makt på kabinettets bekostnad,
därom har Bell i sin stora skildring mycket
att förtälja. Den konstitutionella sidan av
drottning Viktorias regering har för övrigt
helt nyligen gjorts till föremål för en
undersökning av en ung engelsk historiker, Frank
Hardie,1 vilken för några år sedan väckte
uppseende och förargelse över hela England
genom att såsom ordförande vid ett av Oxford
Unions möten formulera den ryktbara
resolutionen om att den akademiska ungdomen
under inga förhållanden ämnade kämpa för
kung och fosterland i ett nytt krig. Hardies
ungdomligt pigga bok kan rekommenderas
såsom intressant ur både psykologisk och
1 FRANK HARDIE: The Political Injluence o/
Queen Victoria. Oxford University Press. 1935.
8 s. 6 d.
politisk historisk synpunkt. Den kan också
ses som ett utslag av en begynnande, inom
vissa radikal-intellektuella kretsar framdriven
opposition mot den för närvarande rådande
rojalismen i England.
Hardie är nämligen mycket kritiskt inställd.
Han har främst med stöd av drottning
Viktorias brev och dagböcker, som numera i urval
utgivits av trycket och erbjuda en sällsynt
fängslande läsning, sökt precisera, vad
Viktoria egentligen betydde för sin tid och i vad
mån hon kan anses ha utövat ett verkligt
självständigt inflytande. De resultat han
kommer till, äro ganska märkliga, för många väl
också överraskande. Att Viktoria kunde vara
mycket ettrig och besvärlig att ha att göra
med, det har man tidigare vetat. Men att
denna ettrighet gick tillbaka på en konsekvent
genomförd maktpolitisk strävan, det har man
väl knappast haft fullt klart för sig. Var och
en, som läst André Maurois’ eleganta men en
smula ytliga studie över Disraeli, vet, att
honom älskade Viktoria, medan hon av hela
sitt hjärta hatade och avskydde Gladstone.
Den som läst Guedallas 1933 utkomna arbete
"The Queen and Mr. Gladstone", vet dessutom,
att detta hennes hat visst inte var ett hat vid
första ögonkastet utan att det växte fram först
tämligen sent, efter allt att döma på
1870-talet; dessförinnan hade hon kunnat umgås
både obesvärat och förtroligt med den store
liberale statsmannen. Hardie söker nu leda
i bevis — och han anför goda belägg för sin
tes — att det ej var så mycket personliga
antipatier, som framkallade hennes fientliga
inställning mot Gladstone, utan att
skiljaktigheten i deras politiska åskådningar, Viktorias
rädsla och avsky för alla politiska strävanden
och idéer, som hade en radikal anstrykning,
spelat en betydligt mycket viktigare roll.
Efter att ha konstaterat detta övergår
Hardie till att granska drottningens
förhållande till de övriga liberala statsmännen kring
553
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
