Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1936 - Ragnar Svanström: Engelsk samtidshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSK SAMTIDSHISTORIA
av forskningen outnyttjad depesch. "De senaste
händelserna visa tydligt den beslutsamma och
mot alla kompromisser fientliga anda, i vilken
förbindelserna mellan de båda makterna på
engelsk sida skulle fullföljas. Enligt våra
militär- och marinattachéer vänta
engelsmännen bara på en anledning att kasta sig över
oss. De hoppas på att vi skulle göra oss
skyldiga till någon blunder ... De äro färdiga,
och de ha övertygat sig om att vi å vår sida
inte äro det... Jag skulle fästa mig mindre
vid dessa oroväckande symtom, om jag kunde
upptäcka någon effektiv motvikt mot dessa
krigiska krafter, vilka, såsom man ständigt
försäkrar mig, äro oavlåtligt verksamma."
Uttalanden som dessa sätter världskrigets
förhistoria i en intressant belysning. De äro
ägnade att stärka den alltmer framträdande
uppfattningen, att ententen av år 1904 är att
betrakta som en plötslig och för samtiden
i hög grad överraskande politisk
nyorientering. När de båda makterna trädde in i
världskriget sida vid sida, kunde de alltså inte
basera sitt vapenbrödraskap på långvariga
traditioner och sympatier.
Hur som helst — ententen kom verkligen
till stånd. Monsieur Paul Cambon gav inte
tappt, och lörd Lansdowne, brittisk
utrikesminister sedan år 1900, kom honom till
mötes. En utmärkt sammanfattande
framställning av vad man på brittisk sida åsyftade
med denna entente och vad den blev, har
givits av G. P. Gooch i ett nyutkommet
arbete1, som innehåller studier över
Lansdowne, Delcassé, Bülow, Iswolsky och
Aehren-thal. Gooch kan i fråga om djup och
skarpsinne inte jämföras med forskare såsom
exempelvis Hermann Oncken. Men han är en
både samvetsgrann och ansvarsmedveten
historiker, och han kan tala som expert. Under
åratal har han ägnat sig åt studiet av
världskrigets orsaker — hans främsta insats är
1 G. P. GOOCH: Before the War. Studies in
Diplomacy. Vol. I. The Grouping of the Powers.
Longmans. London 1936. 10 s.
DROTTNING VIKTORIA
Träsnitt av William Nicholson.
och förblir väl hans arbete som en av
utgivarna av det brittiska utrikesministeriets
akter 1898—1914 — och han har tagit till
orda i en anda, som präglas av både
ambition, vidsynthet och generositet. Hans
fördomsfria, i bästa engelska mening liberala syn
på problemen har givit hans inlägg i
diskussionen en föredömlig karaktär.
"Det går inte att indela förkrigstidens
statsmän i helgon och syndare", säger han i
företalet till sin nya bok. "Vid en granskning av
deras verksamhet är moralisk indignation inte
på sin plats. Historikerna böra i fråga om
världskrigets orsaker tala inte om skuld utan
om ansvar."
Denna synpunkt är för Gooch vägledande
och avgörande. Han förklarar hellre än han
fördömer, och den känsla, som behärskar
honom, när han tar itu med misstag och
villfarelser inom storpolitiken, kan väl betecknas
som medlidande snarare än vrede. Den
mänskliga förståelse, som aldrig sviker honom,
förlänar hans framställning en särskild charm,
även när han en aning väl generöst serverar
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
