Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Sigfrid Siwertz: Två dikter - Svek - Maj och hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGFRID SIWERTZ
Du viker bort, Erinnys, vild och blek,
och genom hjärtats gråa öderum
framskrider blodlös, stel och stum
en annan kvinna, som jag svek.
Ja, du kamrat, som plötsligt bruten bjöd
din sista trötta vemodsglöd
och med ett blekt förtvivlans mod
mitt i ditt armod lekte överflöd!
Säg, varför kunde jag ej vara god,
jag ville dig ej ont, min vän,
men bittert ont jag vållat dock.
Jag vet att på min dödsbädd än
skall bakom slutna ögonlock
jag se din sårade och sjuka blick
den kväll jag svek din tro och gick.
Ung hjärteglöd, tung hjärtetro
de gingo blundande på brusten bro.
O, allt förbränt, förött, förrått,
o, hjärtats hadesdjup, o, denna värld
vars hela blomning är så grymt förtärd!
Här spökar endast vällustminnet grått,
här går det kalla svekets vind
ur Intets klyfta emot livets kind.
Vad vet vår morgon om vår kväll,
vad vet ett träd om sina fjolårslöv?
Svek är det, svek från första cell
den dunkla alstringsviljan klöv.
MAJ OCH HÖSTEN
Säg, vilken hemlig trolldomsmakt
lät maj och hösten stämma möte här!
Vi ströva samman i en drömlik trakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
