Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Irja Browallius: Från vår till höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRJA BRO W A LLI U S
monterad. Detta ansåg han vara ett stort
framsteg. Vad hade han inte vunnit hos somliga
flickor endast med ett enda möte? Oanade
perspektiv öppnade sig för honom. Vad
önskade han vinna? Vad var hans mål? Var
det inte något helt annat än det vanliga?
Vad kunde egentligen hindra, att han gifts
sig med syster Elida? Denna tanke kom
så plötsligt, att han blev verkligt förvirrad
och blyg. För första gången kände han
också makten av något annat än den rent
kvinnliga dragningskraften. Syster lade märke
till, att han verkade nästan naivt barnslig.
Rösten slog över, så att den nästan dallrade.
Hon blev oerhört road och pratade på utan
att få svar, medan hans sinnesstämning
pendlade mellan tafatt försagdhet och djärv
förväntan. Till sist blev han förstummad och teg
obönhörligt, ty han inbillade sig, att
misslyckandet nalkades, och han hade aldrig
misslyckats, när det gällde kvinnor.
"Fan anamma, så fånig jag känner mej",
tänkte han och kände svetten sippra fram
i pannan.
"Karln är ju kär i mej", tänkte hon.
Hon kände sig inte längre road utan oroad,
blev på sin vakt. Hjärtat började klappa på
ett förvånande sätt. När hon skulle gå, hade
hon kommit så långt, att hon kände ett visst
farligt medlidande nalkas. Stora, starka karlen
stod där som en förlägen pojke och vågade
knappast se på henne .. . Hur hade han det
egentligen? Så ensam. Gick hela dagarna
i skogen, kom hem trött, levde alldeles allena,
nästan som en munk. Syster lade med äkta
kvinnlighet märke till denna ömhet för djuren,
som tycktes utmärka honom.
"En människa, som är så öm mot djur,
måste vara en bra karl", tänkte hon.
När hon for, tänkte hon på honom hela den
långa vägen genom skogen; och när han till
sist kom med duvhöken, bjöd hon honom på
kaffe vid brasan och talade om musik och
böcker, men då hon märkte, att det besvärade
honom, slog hon om och talade om enkla och
lättförståeliga ting, ty hon ville inte, att han
skulle känna sig främmande utan fullt trygg
tillsammans med henne. Han var till den grad
imponerad, att han tyckte att hon knappast
var en vanlig jordisk kvinna, som han hade
rättighet att känna syndig åtrå efter.
"Det är ett mycket fint fruntimmer", tänkte
han. "Henne måste man gifta sig med, och
när man är tillsammans med henne, går det
inte an att taga sig några högfärdiga tankar
i förväg."
Möjligheten att genom henne bli en verklig
herrekarl och få umgås till exempel med
doktorns, prästens och lärarns kom honom att
känna sig på samma gång svindlande
förväntansfull och orolig. Syster å sin sida tänkte
ibland: "Hur blir kvinnan verkligt lycklig?
Vad längtar jag efter? Var skall jag finna
den sanna lyckan? Borta från allt bråk,
tillsammans med en frisk, ursprunglig man, som
jag skall få barn tillsammans med, leva ute
i naturen, vandra bland lingonris eller på
mjuk mossa och plocka bär om höstarna,
njuta jordens håvor och äta av vildmarkens
villebråd. Inga komplikationer och förbaskade
kompresser och febertermometrar, inga
knarriga provinsialläkare och tråkiga sjukstugor."
Skogvaktaren sökte alla tillfällen att träffa
syster Elida. Än mötte hon honom, då hon
kom från skogstorpet, där hon vakat över
någon sjuk, än hade han sina vägar förbi
hennes bostad och kom in med en nyss skjuten
hare eller en fasantupp med lång stjärt och
grönskimrande fjädrar. Det började viskas
man och man emellan, att det var något
mellan dem. En och annan började bry
skogvaktaren och se ringaktande på syster
Elida. Det retade henne, men han kände sig
förhoppningsfull och överlägset säker.
— Den där är bleven så högfärdiger, så
han har bösseskanka med sig, te och med
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
