Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Bertel Gripenberg: Mina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTEL GRIPENBERG
igenom i Sverige. Hans "Herr von Hancken"
hör till mina hj ärteböcker. På bokstaven B
finner jag också i ett praktfullt, grönt
hel-läderband en annan av mina stora skalder,
Robert Burns. Den förnäma volymen är en
gåva av en vänlig gammal skotsk affärsman
(alla skottar äro inte snikna), som er. gång,
då han hörde mig uttala min beundran för
hans nationalskald, bad att få skänka mig en
vacker upplaga av hans verk. Och där står
boken nu som en prydnad för sin plats och
kommer ofta nog till användning.
leke den minsta av mina vänner är min käre
Frans G. Bengtsson, som jag äger komplett,
dels med dedikationer. Han har försett en av
volymerna med följande vackra citat ur
Shakespeare : "— as if they had been together,
though absent; shook hands, as over a vast".
Enligt min enskilda åsikt har Frans G :s stramt
stilfulla lyrik aldrig blivit tillbörligen erkänd.
Men han är en av dem som stå mitt hjärta
nära.
På den rika bokstaven B finner jag
ännu sådana diametralt motsatta saker som
Emily Brontës evigt fascinerande "Wuthering
Heights" — och, ja — Brillat-Savarins lika
odödliga "Smakens fysiologi" en bok som
varje bildad människa borde ha läst, ett
kulturhistoriskt dokument av hög rang. Jag läser
den ofta.
Men med skräck och fasa ser jag att det
skulle föra alldeles för långt att gå igenom
min enkelt tusenhövdade boksamling bokstav
för bokstav och namn för namn. Men — vilka
skall jag räkna upp? "Vem nämner alla de
kämpars namn och de bragders tal?" Det är
inte lätt.
Finlands svenska litteratur bör väl då
komma i främsta rummet. Den är rikt
representerad, och där finnas många
dedikationsexemplar. Där ha vi de redan bortgångna
mästarna Mikael Lybeck och Hjalmar Procopé
och min avhållne och saknade vän Runar
Schildt, komplett i första upplagor. Hans
förtidiga död var en oersättlig förlust för vår
litteratur. Av de levande äro där främst Arvid
Mörne och Jarl Hemmer och Eirik Hornborg.
Det är kanske bäst att begränsa sig till
dedikationsexemplar. Bland de unga finner jag till
exempel den bisarre modernisten Gunnar
Björling och min stramt manlige och originelle
vän Örnulf Tigerstedt, på vars vidare bedrifter
jag väntar med verklig spänning. Bland
essayister finner jag den bottenlöst lärde och
skarpsinnige Sigurd Frosterus och den kräsne
och allvetande litteraturkännaren Yrjö Hirn
— det som han inte har läst har inte heller
någon annan läst och det är inte värt att läsas.
Jag har grubblat på att finna och läsa någon
bok som Yrjö Hirn inte har läst, men det
kommer knappt att lyckas.
Bland rikssvenska dyrgripar räknar jag
med stolthet dedikationsexemplar av Karlfeldt,
Albert Engström och Selma Lagerlöf och
många mindre ryktbara men därför icke
mindre avhållna. Bland personliga vänner
lyrikern och naturentusiasten Einar Malm,
den bäste och trognaste bland kamrater.
Lyrik läser jag trots min ålder ofta och
gärna. Det finns tre skalder som ha spelat
en roll i mitt liv. Runeberg var min
obefläckade barndoms rena och klara skald, Heine
var min bitterljuva ungdomstids bedårande
sångare — men min frätande mannaålders
stimulerande kampdiktare var den sedan av
esteterna föraktade Rudyard Kipling, som icke
kan förfela att tilltala manliga sinnen. I många
år var denna maskulina, friska och
klangfulla diktning mig en källa till tröst och styrka
under kamp och prövningar. Och det händer
mig alltjämt ibland att jag slår upp några
klingande och märgfulla strofer ur "Barrack
Room Ballads" eller "The Seven Seas". När
det känns kvavt omkring mig, fylla de mina
lungor med frisk luft. Men jag får inte förlora
mig i detaljer.
602
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
